Liten film som berör

Av: Karolina Fjellborg

Publicerad:
Uppdaterad:

till London river

Foto: NONSTOP

DRAMA Det är sommaren 2005. Änkan Elisabeth lämnar det trygga livet på landet på Guernsey, för att åka till London och hitta sin dotter, som inte svarar i telefonen efter terrorattackerna mot staden.

Den långe, gänglige afrikanen Ousmane har i sin tur lämnat sitt arbete i Frankrike, för att leta reda på sin son, som också verkar vara försvunnen sedan bombdåden.

Elisabeths och Ousmanes vägar korsas gång på gång i sökandet, och efterhand tvingas de båda två (och då framför allt den insnöade och aningslösa Elisabeth, som är en fullfjädrad rasist utan att egentligen mena någonting illa) sätta sina fördomar och rädslor åt sidan för att hitta sina barn.

”London river” är stundtals övertydlig med sitt budskap om tolerans och öppenhet kulturer emellan, och brister i trovärdighet genom att skildra London som en småstad där folk springer in i varandra stup i kvarten.

Men det är också en fin, sorglig och anspråkslös liten film som berör.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN