Publicerad:

Gripande om fransk arbetarklass med brustna illusioner

Av: Jan-Olov Andersson

Publicerad:

DRAMA

Min dotter Gloria

Regi Robert Guédiguian, med Ariane Ascaride, Jean-Pierre Darroussin, Anaïs Demoustier.

Ännu en Robert Guédiguian-film.
Ännu en skildring av fransk arbetarklass, där de flesta har brustna illusioner.

Franske regissören Robert Guédiguian är lite grann som Ken Loach, minus ilskan.
Han gör filmer om fransk arbetarklass, oftast utspelas de i och kring Marseille, men han har inte samma politiska ambitioner, att klä av det kapitalistiska samhället. Hans historier liksom bara är, han kliver in och ut ur vanliga människors liv, men tar inte någon tydlig ställning till vad och hur som borde vara annorlunda.
Som vanligt känner man igen många av skådespelarna från hans tidigare filmer, främst hustrun Ariane Ascaride.
Hon och Jean-Pierre Darroussin spelar ett 60+-par, Sylvie och Richard, som liksom bara kämpar på. Hon är städerska, han busschaufför.
De är exempel på den generation som regissören oftast skildrar. Deras livsstil, deras tankegångar. Han har mer förstående för dem (inte konstigt, han är själv i samma ålder) än för yngre generationer. De skildras lite grann som omoraliska och lata.
Paret har en gemensam dotter (Lola Naymark) och en (Anaïs Demoustier) de betraktar som sin gemensamma dotter, även om pappan är Sylvies första make (Gérard Meylan), som i filmens inledning kommer ut från ett 20-årigt fängelsestraff.
Båda döttrarna lever struliga liv och har det inte helt lätt att få ekonomin att gå ihop. En av deras män är dessutom otrogen med den andra halvsystern.
Filmtitelns Gloria är den nyfödda dottern till en av dem. Det är kring henne, och hoppet om att hon ska få ett bättre liv än de själva fått, som alla i familjen samlas.
Ett gripande familjedrama, där de flesta har brustna illusioner.

Publicerad:
Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN