Späckad av överspel & såpig intrig

avEmma Gray Munthe

Så många får En bekant främling

Inte en av Trottas bästa.Foto

DRAMA Det går inget vidare med Sophies sångkarriär, det går inget vidare med hennes parrelation och hon sörjer sin nyligen bortgångna mamma. Hennes sörjande pappa inbillar sig dessutom att frun hem­söker ­honom om nätterna. Mitt i alltihop hittar far och dotter av en slump en bild på nätet, på en känd operasångerska som är en exakt kopia av mamman/frun. Pappa Paul ger sig inte förrän Sophie reser till USA för att söka upp sångerskan.

På filmens 101 minuter har det klämts in intriger och vändningar som räckt och blivit över för en hel såpa­säsong. Köttsliga lustar, familjehemligheter av flera olika slag, senilitet, alkoholism, otrohet, bråk och slagsmål. Dessutom, hisnande dålig dialog och dåligt spel i största allmänhet.

Margarethe von Trotta har många minnesvärda, kvinnocentrerade filmer bakom sig, som ”Kvinnorna på Rosenstrasse”, ”Rosa Luxemburg” och senast historielektionen ”Hanna Arendt”. Det här är definitivt inte en av hennes bättre filmer.

ARTIKELN HANDLAR OM