Spännande thriller i fantasins gränsland

Foto: Foto: TriArt
Eero Milonoff och Eva Melander.

avJens Peterson

FILM

Gräns

Regi Ali Abbasi, med Eva Melander, Eero Milonoff, Jörgen Thorsson, Sten Ljunggren, Ann Petrén.

THRILLER Tina har ett väldigt känsligt luktsinne som gör henne till en utmärkt tullpolis. Hon och kollegerna kollar passagerarna när de gått av färjan, och hon sniffar sig till vilka som smugglar sprit eller något annat. Skam och rädsla, Tinas näsa känner av det mesta.
Hon bevakar Sveriges gräns. Filmen berör flera sorters gränser. Mellan människor och djur, mellan natur och stad, mellan saga och verklighet, mellan hon och han. Som många sevärda filmer växlar den mellan olika genrer. Här finns dramatik och några stänk humor, här finns kärlek och stunder som närmar sig skräck.

Tina har ända sedan barndomen förstått att hon är annorlunda, med sitt utseende och sitt känsliga luktsinne. Hon har blivit mobbad men när hon frågar sin pappa (Sten Ljunggren) om uppväxten får hon bara undvikande svar. Tina tycker om att gå barfota i skogen, är inte helt förtjust i maten som hennes sambo (Jörgen Thorsson) lagar. Hans tävlingshundar skäller när hon närmar sig.
Handlingen är också en thriller, när Tina får hjälpa kollegerna vid polisen. Hon upptäcker en man som försöker smuggla in ett minnneskort med barnpornografi. Spåren leder till ett bostadsområde och polisen Ann Petrén vill ha Tinas hjälp att hitta rätt lägenhet. De ska hitta ett nätverk av pedofiler.
Tinas liv förändras när mannen Vore (Eero Milonoff), som liknar henne, stiger av båten. Hon fascineras och förbryllas. Har de något gemensamt? Tina får reda på saker som gör henne mycket upprörd, och hon hittar nya sidor hos sig själv tack vare främlingen. Mötet med Vore förändrar Tinas liv och självbild.
Eva Melander är mycket bra i huvudrollen, och gör Tina till en uttrycksfull och känslostark varelse. Hon säger mycket med ögonen. Genomgående bra skådespelare även i mycket små roller berättar en fascinerande historia i i fantasins gränsland.
”Gräns” bygger liksom ”Låt den rätte komma in” på en text av John Ajvide Lindqvist, och är på samma sätt en korsning av realism och fantasy. Som en folksaga, och filmen har drag som för tankarna till Guillermo del Toro och hans filmer ”Pans labyrint” och ”The shape of water”.
Vad man än tycker så är det en snackis som sätter igång samtal. Den väcker funderingar på vad det är att vara människa, om att bry sig om andra, om hämnd och hat. Intrigen lämnar åskådaren med en del frågetecken, man går därifrån utan att ha fått alla svar.
”Gräns” är en film att prata om. Det är bra.

ARTIKELN HANDLAR OM