Sundvall: Min vän dog av knarket

FILM

I gårdagens "Sommar" berättade regissören Kjell Sundvall om sin vilda ungdom.

Tonårsupproret på 70-talet innebar droger och vänner som dog för tidigt.

- Vi garvade och tände på. Men alla har nog kompisar som det gick illa för, sa han.

Foto: Regissören Kjell Sundvall rökte brass som ung.

- Det där får man inte snacka om. Men det tänker jag göra nu, sa Kjell Sundvall i radioprogrammet.

Och berättade om när 60- och 70-talets "flumkultur" nådde till hans hemstad Luleå.

- Några tyngre droger använde vi aldrig. I början var det en oerhört rolig och oförarglig upplevelse.

Föräldrarna förstod ingenting, men började så småningom ana oråd.

Rökte öppet

- Jag försökte egentligen aldrig dölja mitt brassrökande för dem. De flesta av oss som prövade på att flumma under 70-talet la av efter ett tag. Vi blev inga narkomaner.

- Men jag tror att alla har kompisar som det gick jävligt illa för.

En vän till regissören hamnade efter en tids missbruk på mentalsjukhus i Piteå. Senare rymde han och sökte upp Sundvall, som flyttat till Stockholm.

Efter en manisk natt på stan fick kompisen frossbrytningar. Kjell Sundvall hjälpte honom till psykakuten.

Dödsbeskedet

- Två stora civilpoliser kom och tog honom i varsin arm och ledde ut honom till en väntande bil.

Några månader senare kom dödsbeskedet.

- Hans blick lämnar mig aldrig. Han brann som ett bloss innan han slocknade, sa Kjell Sundvall i programmet.

Karin Fyrlund