En skruvad och störd feberdröm i skogen

Sorg och barnramsor i märkliga ”Koko-di koko-da”

avStefan Hedmark

Koko-di koko-da

Regi Johannes Nyholm, med Leif Edlund, Ylva Gallon, Peter Belli, Katarina Jacobsson.


FILMRECENSION. Vad gör du om din värsta mardröm blir till verklighet?

Åker ut i skogen och tältar?

Räkna med att få oväntat besök.

SKRÄCKKOMEDI. Den där genrestämpeln kan ni ta med en nypa salt. Det är väldigt svårt att sammanfatta ”Koko-di koko-da” i ett ord. På det sättet fungerar filmen lite som ”Midsommar”. Vissa i publiken kommer att förfäras. Andra kommer att skratta. Oberörd blir man dock aldrig när man ser en film av Johannes Nyholm, som senast imponerade med ”Jätten” (2016).

Den här historien har en annan sak gemensamt med ”Midsommar” – sorg. Efter en tragisk händelse under en semesterresa till Danmark mår inte paret Tobias och Elin (Leif Edlund, Ylva Gallon) alls bra. Kanske kan en resa hjälpa? De packar in tält och Trangiakök i bilen och kör långt ut i skogen, allt medan de fortsätter att gnata på varandra.

Väl på plats förvandlas en kisspaus i nattmörkret till ren terror när Elin överraskas av en nyfiken vit katt, en aggressiv hund och tre märkliga figurer. De består av en sjungande estradör (Peter Belli) i vit kostym och med käpp, en brutal muskelman med hängslen och en pistolbeväpnad kvinna med fladdrande lång klänning och kolsvart hår. Precis när de har plågat färdigt paret börjar allt om. Och sedan igen. Och igen.

Skräcken är psykologisk

Det är ”Måndag hela veckan” möter ”Den sista färden”, med ett stänk av Michael Hanekes ”Funny games”. Det är inte mycket blod, utan skräcken är psykologisk. En skruvad och störd feberdröm som är konsekvensen av det värsta som en människa kan uppleva.

1 av 3 | Foto: Smorgasbord
Leif Edlund i ”Koko-di koko-da”.

Det absurt roliga ligger ständigt nära, som under Danmarksbesöket i början av filmen. Men självklart även i feberdrömmens huvudpersoner, de obehagliga gycklarna ute i skogen som alltid hittar fram till Tobias och Elins tält, trots att det upprepade scenariot varieras på olika sätt.

Filmen tjänar på sina teatraliska drag, som ett skuggspel med små kaniner och fåglar som får symbolisera de mest nattsvarta funderingarna kring hur vi förhåller oss till döden. Varje gång Tobias och Elin har besegrats av de tre mardrömsfigurerna avslutas det på ett sätt som får skogsgläntan att se ut som en teaterscen strax innan ridån faller.

Den jävligaste effekten

Den danska barnramsa som spelas om och om igen i ”Koko-di koko-da” ligger som en baksmälla i huvudet långt efteråt. Det är nog filmens jävligaste effekt.

Med tanke på Nyholms kreativitet är det synd att slutet inte håller oss i ett lika hårt grepp. Det är svårt att leva upp till vad som utspelas före det. Men filmen är föredömligt kort (till skillnad från ”Midsommar”) och har goda insatser av Edlund och Gallon som det hårt prövade paret.

Filmen har biopremiär i morgon, den 23 augusti.


Foto: Entertainment One
”Babadook”.
  • SE OCKSÅ: skräckfilmen ”Babadook” (2014) som även den frammanar monster efter ett tragiskt dödsfall.

  • VISSTE DU… att Peter Belli är känd som Danmarks första rockstjärna, som under 1960-talet var förband åt Rolling Stones och Beatles?

  • MYCKET SNART… kan vi även se Edlund i ”En komikers uppväxt”, den nya filmversionen av Jonas Gardells bok.


Glöm inte att gilla Nöjesbladet FILM på Facebook för filmnyheter, trailers, recensioner och skön filmnostalgi.

ARTIKELN HANDLAR OM