Mjukgörande brittisk feministfeelgood

I ”Misbehaviour” är både plakat och pisksnärt inslaget i det glansiga paketet

Av: Emma Gray Munthe

Publicerad:
”Misbehaviour”
Foto: Scanbox
”Misbehaviour”

Misbehaviour

Regi Philippa Lowthorpe, med Keira Knightley, Gugu Mbatha-Raw, Jessie Buckley, Lesley Manville, Rhys Ifans, Greg Kinnear fl

FILMRECENSION Verklighetsbaserad, brittisk feelgood om veckorna som ledde upp till feministprotesten som skapade kaos på Miss World-tävlingen i London 1970.

DRAMA/KOMEDI När Miss World-tävlingen sändes från London 1970 satt runt 100 miljoner tittare framför teveapparaterna världen över, och innan kvällen var slut hade en feministprotest orsakat några minuters livesänt, mjölbombspepprat, rubrikskapande kaos, och Jennifer Hosten (här spelad av Gugu Mbatha-Raw) blivit första svarta kvinna att vinna. Sydafrikas första svarta kandidat, Pearl Jansen (Loreece Harrison), hade kommit tvåa. Det är om veckorna dessförinnan som "Misbehaviour" handlar.  

Sally Alexander (Keira Knightley) har kommit in på University of London med ambitionen att förändra inifrån, Jo Robinson (Jessie Buckley) sprayar stan röd med feministiska slagord och vill attackera patriarkatet mer rakt på. De två slår ihop sina olika angreppsmetoder, Miss World-arrangören Eric Morley (Rhys Ifans) och galavärden Bob Hope (Greg Kinnear) vet inte vad som väntar.

Foto: Scanbox
”Misbehaviour”

Miss World-tävlingen 1970 är förstås som gjord för att bli plakatfilm 2020. Men britterna gör det britterna är så bra på, och slår in både plakat och pisksnärt i ett glansigt feelgoodpaket. Resultatet är som varm choklad med konjak och vispgrädde en kall och ruggig dag: man blir mjuk. "Misbehaviour" är definitivt inte det tyngsta man sett, men man blir glad och uppviglad, har gåshud på hela kroppen och gråter som ett barn på slutet när de verkliga personer som gick före tittar rakt in i kameran och man får veta vad det blev av dem. Det är lite av en sorg att man inte kan gå och se "Misbehaviour" i en fullproppad, stor biosalong och fulgråta ihop.

Regissören Philippa Lowthorpe och manusförfattarna Gaby Chiappe och Rebecca Frayn fångar det med dagens ögon sett absurda i tävlingen utan att brista i respekt för de tävlande, det komplexa i att den för vissa öppnade upp fantastiska möjligheter – och hur stort, viktigt och betydelsefullt det var för många att en svart kvinna vann. De fångar generationsfrågor, vilka som redan hade tillträde till stängda rum där de kunde väsnas utan att riskera allt för mycket och vilka som inte kunde eller ville. De får det dessutom att se lätt ut. Det är det förstås inte. 


SE OCKSÅ: Dokumentären och/eller spelfilmen "Battle of the sexes" – om tennisspelaren Billie Jean King som utmanade sexistiska tramspellen Bobby Riggs.


VISSTE DU ATT... skådespelerskan Gugu Mbatha-Raw ska vara med i Disney+ kommande miniserie "Loki"?

Publicerad: