Intressant – och motbjudande

FILM

I’m still here

Foto: Resultatet av ”I’m still here” känns förvånansvärt poänglöst.

MOCKUMENTÄR Om Casey Afflecks film om sin svåger Joaquin Phoenix pensionering från skådespeleriet och satsning på en karriär som skäggig rappare hade varit en dokumentär, hade den varit en sorglig och exploaterande historia om en stor talangs fysiska och psykiska förfall.

Men vi vet ju nu att ”I’m still here” inte är en dokumentär.

Det är en mockumentär – en fejkdokumentär – i vilken Phoenix på ett Borat-liknande sätt spelar galning och skitstövel utan att någonsin tappa masken, medan en förbluffad omgivning inte vet vad den ska tro.

Det råder inga tvivel om att det är en storartad skådespelarinsats av Phoenix – och den som söker efter någon form av meningsfull kommentar om kändisskapets ömtålighet eller den massmediala apparatens lättleddhet kommer garanterat att hitta den.

Men som film är ”I’m still here” under för många och för långa passager både motbjudande, självgod och faktiskt ganska tråkig.

Projektet är intressant – men resultatet känns förvånansvärt poänglöst.

ARTIKELN HANDLAR OM