Laddad thriller som oftast prickar rätt

avJan-Olov Andersson

FILM

till Jägarna 2

1 av 2 | Foto: VIKTORIA ENGMAN
Rolf Lassgård är tillbaka som polisen Erik – som nu är ganska bitter och levnadstrött.

THRILLER Första filmen blev inte bara en enorm publiksuccé, den cementerade också effektivt folks bild av norrländska män som tjuvjägare som söp, var sexistiska och alltid klädda i rutiga John Fogerty-skjortor. Den skapade uttryck som fjollträsk (om Stockholm) och är inte det lite bögigt?

Såg om filmen i går förmiddag och den var faktiskt ännu bättre än vad jag kom ihåg. Häftigt bildspråk, spännande intrig, ett fantastiskt syskondrama med Rolf Lassgård och Lennart Jähkel i centrum.

Kan väl aldrig bli riktigt lika omtumlande bra, igen, tänkte jag.

Det blev det inte heller, men en spännande och snyggt gjord thriller.

Väldigt svår att beskriva i ord, dock, utan att förstöra för de som ska se filmen. Så jag nöjer mig med att berätta att Rolf Lassgårds polis Erik den här gången är rätt bitter och levnadstrött och högst motvilligt återvänder från Stockholm till hemtrakterna för att lösa ett mordfall (som trots förhandsrykten, har ytterst lite med verklighetens så kallade ”Carolin-mord” i Gällivare att göra).
 

Det galleri av psykopater, fyllon, tokiga poliser och annat som befolkar ”Jägarna 2” skulle faktiskt lika gärna kunnat varit med i en amerikansk B-thriller. Eller i suveräna och Oscarsnominerade ”Winter’s bone”. De känns inte så specifikt norrländska.

På minussidan: Filmen är en kvart för lång. Skurken avslöjas på tok för tidigt. Och ... det må vara en annan tid och plats, men man saknar Göran Forsmark, Jarmo Mäkinen & co från första filmen.

På plussidan: Manuskriptets snygga kopplingar till första filmen; man måste inte ha sett den, men det ger definitivt en större upplevelse. Lassgårds och Peter Stormares kraftfulla utstrålning. Tidigare okända Annika Nordin bör få en rejäl skjuts i karriären, hon är smått fenomenal i rollen som hunsad flickvän till Peter Stormare.

”Jägarna 2” bryter ingen ny mark, blir nog ingen ”snackis” som första filmen, men jag tror inte heller att den gör dem som gillade den besvikna.
 

Fotnot: Filmen har riktig premiär på cirka 60 biografer från Sundsvall och norrut fredagen den 2 september. I övriga Sverige går den upp på cirka 120 biografer fredagen den 9 september.

ARTIKELN HANDLAR OM