Magiskt bra i otäck skildring

avJens Peterson

FILM

Så många får filmatiseringen av ”Cirkeln”

1 av 4

ÄVENTYR. ”Cirkelns” magi trollbinder.

För oss som har läst böckerna är biofilmen en snygg och spännande bild av Engelsfors.

Småstaden i Bergslagen där det blir en maktkamp mellan onda och goda övernaturliga krafter. 16-åriga flickor upptäcker att de kan göra märkliga saker och måste arbeta tillsammans.

De sex kvinnorna i de bärande rollerna är mycket bra. Skicklig casting och starkt spel.

Historien balanserar mellan gymnasiets vardag av mobbning och fantasyvärldens effektfulla actionscener.

Det är första berättelsen i en trilogi, och det finns en hel del att förklara. Den som kan böckerna fyller förstås i mycket, men jag är osäker på hur den som första gången besöker Engelsfors hänger med i filmens intrig.
 

Det är proffsigt film­berättande av regissören Levan Akin, som med lätt hand ger huvudpersonerna olika personligheter och visar hur de förändras och förenas när magin slår till. Sverrir Gudnason och Ruth Vega Fernandez är bra i vuxna roller kring det otursdrabbade gymnasiet.

En del har ändrats jämfört med boken. En viktig bifigur försvann på manusstadiet, en annan i klippningen. Några föräldrar märks mycket mindre än i romanen. Men kärnan och det viktiga i ”Cirkeln” finns kvar.

Benny Anderssons musik är också betydelsefull, och rör sig mellan rysare och rar romantik. Här finns också en del andra låtar, som Kate Bushs ”Running up the hill”, nya ”Blood red moon” med The Hives och till och med Hep Stars i ”Malaika”. Trevlig gammal goding kring bullbak.
 

Det finns humor i ”Cirkeln”, men mest är det en otäckt spännande och ångestladdad skildring av att växa upp. Att se världen man bor i med nya ögon, att upptäcka andra sidor hos människor man älskat eller föraktat.

”Cirkeln” är bara början. Jag ser gärna mer Engelsfors på bioduken.

ARTIKELN HANDLAR OM