Charmigt, avgrundspinsamt – och ofta fullständigt otittbart

Av: Emma Gray Munthe

Publicerad:
Uppdaterad:

Magic Mike är tillbaka i en misslyckad komedi

1 av 2
Hjärtan av guld Mike och hans vänner reiki­healar, pysslar med yoga, är bra på yoghurtglass, att måla tavlor, sy kläder och sjunga Bryan Adams ”Heaven” i kör. En av dem säger till och med ”hon” om Gud.
Hjärtan av guld Mike och hans vänner reiki­healar, pysslar med yoga, är bra på yoghurtglass, att måla tavlor, sy kläder och sjunga Bryan Adams ”Heaven” i kör. En av dem säger till och med ”hon” om Gud.

I uppföljaren till Steven Soderberghs underskattade ­”Magic Mike” har Mike (Channing Tatum) lämnat strippandet bakom sig och lyckats med drömmen om att starta en egen möbeldesignfirma. Men, det gamla gänget dyker upp i hans liv igen och vill få med honom till en stor strippmässa där de ska göra ett sista brakframträdande.

Han säger nej, men ändrar sig samma dag när han står i verk­staden och svetsar med spelande, svettiga muskler: hans signaturlåt går igång på en hiphoplista på ­Spotify, det börja rycka i benen och han bara måste dansa, ligga med en stol och sexjucka en planka sam­tidigt som han borrar.

Valet är självklart, han ska med. På vägen till mässan knarkas och dricks det, det pratas känslor och drömmar och de har bara två ­dagar på sig att hitta på nya nummer.
 

I föregångaren fick Soderbergh in riktiga känslor, riktiga männi­skor och nyanser mellan strippnumren och de enstaka rolig­heterna, här ligger fokus mer på komedi. Det är inte helt lyckat.

”Magic Mike XXL” är klumpigare, sämre spelad och pajigare över lag. Men det finns ändå en hel del charm i hur de helt ogenerat kört ända in i kaklet vad gäller att ­vända sig till manstorso-­dyrkare och ­deras ögon i filmen främst mot ­heterosexuella kvinnoögon, men också med en tydlig blinkning till hbt-delen av publiken.

I en scen går Mike & co till en dragqueenklubb, inte alls på ett grabbflabbigt sätt utan med ­kärlek och med showandet som gemensam nämnare med de andra som uppträder. De passar också på att göra ett (helt fruktansvärt) ­voguing-inhopp.

Överhuvudtaget är Mike och hans vänner den raka motsatsen till äckelgrabbigheten i till exempel ”Baksmällan”-filmerna, och man har också ansträngt sig att ­leka med traditionella könsroller och fått med så många olika ­sorters kvinnor att i alla fall en och annan tanke går till ”Mad Max: ­Fury ­road”.
 

Mike och hans vänner reiki­healar och pysslar med yoga, är bra på yoghurtglass och att måla tavlor, sy kläder och sjunga Bryan Adams ”Heaven” i kör. En av dem säger till och med ”hon” om Gud.

De ser sig som helare och ­lyssnare, deras uppgift är att få kvinnor att känna sig hörda och sedda och känna sig vackrare.

De är, kort sagt, strippor med hjärtan av guld.

Och ja, ni hör, en motsvarande film om kvinnliga strippor skulle bli otittbar i de flesta regissörers och manusförfattares händer.

Och fullständigt otittbar är ­faktiskt också ”Magic Mike XXL” till ­stora delar, trots charmen. Mycket är så avgrundspinsamt att det är en mental kraftansträngning att ens hålla ögonen öppna.

Man kvider, så att säga, inte helt sällan av helt fel anledningar.

Magic Mike XXL

Regi Gregory Jacobs, med Channing ­Tatum, Joe Manganiello, Matt Bomer, Amber Heard, Jada Pinkett Smith, Andie MacDowell.

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN