Batman krossar Superman om han vill

FILM

Robert Laul om varför Läderlappen vinner bataljen

Det har gått några år sedan planerna offentliggjordes: Batman möter Superman på bioduken för första gången.

Redan där uppstod en rad frågetecken.

Medan filmhistorien är full av realistiska Batman-skildringar har det – enligt min mening – aldrig gjorts en enda trovärdig film om Superman.

Med den senaste, episka The Dark Knight-trilogin färsk i minnet är risken uppenbar att Superman nu drar ner Batman i filmkloakerna igen, till samma låga nivå som slutet av -90-talet, Batman & Robin och 3,7 på IMDB-skalan. En film som närapå krackelerade bilden av Batman som en superhjälte att identifiera sig med.

LÄS JONI NYKÄNENS SVAR: Superman behöver inga miljoner

Inför premiären av ”Batman vs Superman: Dawn of Justice” har besvikelserna fortsatt att avlösa varandra:

Zack Snyder regisserar – inte Christopher Nolan.

Det är en uppföljare till Man of Steel-haveriet från härom året.

Skådespelarolyckan Ben Affleck spelar Batman.

Mot den bakgrunden är mina förväntningar på filmen lägre än Danny DeVito som Pingvinen.

Däremot är sakfrågan högintressant: Vem skulle vinna fajten?

I seriealbumens värld har Batman och Superman ställts mot varandra åtminstone 16 gånger, och Superman har ett knappt övertag vad gäller segrar.

RECENSION: ”Batman v Superman är dyster, skränig och trist”

Men det allra mest klassiska och realistiska mötet beskrivs av Frank Miller i ”The Dark Knight Returns” från 1986. Det är då Batman oskadliggör Superman med simpel kryptonit, kopplar ett besegrande strupgrepp om stålhalsen och väser:

”I want you to remember, Clark, in all the years to come, in your most private moments, I want you to remember, my hand at your throat. I want you to remember the one man who beat you”. 

Därefter tar det hela en oväntad vändning, allt enligt en genomtänkt plan eftersom Batman slåss med hjärnan snarare än knytnävarna.

Om dagens regissör Zack Snyder – som är ett uttalat Frank Miller-fan – har valt att vara den storyn trogen på vita duken återstår att se.

Allt annat vore en oåterkallelig historieförvanskning av vår tids viktigaste serietidningsfigur, superhjälten utan superkrafter som Gotham förtjänar men inte alltid behöver, brottsbekämparen som aldrig dödar men inte behöver rädda alla, som håller sig inom de gränser hans många motståndare och fiender kan strunta i.

Just det särskiljer Batman från såväl skurkar som konkurrerande superhjältar.