Nu ska Lisa bli filmstjärna

Gör rivstart med film, skiva och turné efter skilsmässan

1 av 3 | Foto: JAN JOHANNESSEN
vill gå vidare Lisa Nilsson har mycket på gång. Förutom ny skiva och turné debuterar hon som filmskådespelerska i Colin Nutleys nya "Paradiset". - Det är en barndomsdröm, säger Lisa, som i fjol separerade från sin man.
FILM

Ur kaos kommer idéerna säger myten.

Efter Lisa Nilssons skilsmässa väntar filmroll, samlingsskiva och turné.

- Man reser sig, borstar av sig och går vidare, säger hon.

Lisa Nilsson debuterar med sin första större filmroll i "Paradiset" - baserad på Liza Marklunds roman med samma namn.

Rollen som Rebecka - en manipulativ person som driver en stiftelse för misshandlade kvinnor - fick hon på en fest.

- Jag höll ett spontant tal i vinets influens, säger hon.

Colin Nutley var en av åhörarna. Han blev så imponerad av Lisas teatrala talang att provfilmning inte behövdes.

Samtidigt som Lisa Nilsson dyker upp på vita duken släpps hennes "Samlade sånger 1992-2003". Den innehåller låtar från hela karriären, men också nya singeln "Långsamt farväl" signerad Mauro Scocco.

I april väntar Skandinavienturné med ett sjumannaband.

Trots skiva, turné och purfärsk filmkarriär mår Lisa bra och känner sig lugn.

- Jag har jobbat i ett skönt tempo i många år. Jag har fått sitta på pallar i konserthus och haft gymnastikskor i stället för högklackat, säger hon.

Vill inte börja gråta

På förra skivan "Små rum" skrev Lisa alla låtar tillsammans med sin dåvarande make Henrik Jansson.

I fjol separerade paret.

- Jag tror inte vi kommer att sätta oss ner och skriva låtar ihop nu. Det skulle nog kännas konstigt.

I stället vill hon söka sig vidare som låtskrivare. Separationen kommer sannolikt att påverka skapandet - fast inte nödvändigtvis framkalla fler ballader i moll.

- Jag känner mig modig just nu. Att vara med om en jättestor förändring och tvingas överleva den är en slags kick. Då känner man sig rätt stor.

Men pennan får vila ett tag.

- Det är svårt att genomföra låtar när det är för röjigt. När man skriver ur en känsloattack kan det lätt bli för dramatiskt, säger hon.

- Så kanske man börjar gråta av sin egen text och då är man riktigt illa ute.

Per Magnusson

ARTIKELN HANDLAR OM