Om de stora livsfrågorna

FILM

Timmarna

Brittiskt/amerikanskt drama i regi av Stephen Daldry, med bl a Nicole Kidman, Julianne Moore, Meryl Streep, John C Reilley, Stephen Dillane, Allison Janney och Toni Collette.

Foto: triangelfilm
Julianne Moore har en av huvudrollerna i ”Timmarna”, en roll som hon spelar utmärkt.

Tre kvinnor, tre historier, tre årtionden.

Ett tema.

”Timmarna” väver ihop tre olika öden och visar beröringspunkter mellan författaren Virginia Woolf 1923, deprimerade hemmafrun Laura Brown 1951 och förläggaren Clarissa Vaughn i New York 2001. Michael Cunninghams roman är mycket bra, ett intellektuellt pussel som speglar Woolfs roman ”Mrs Dalloway”. Woolf skriver den, en annan läser boken och tar intryck, en tredje upplever en sorts kopia av mrs Dalloways dag. Det är nutid och hon ska ordna en fest för sin bäste vän, en prisad poet döende i aids.

David Hare har gjort ett imponerande manus en av bok som verkade ofilmbar. Bilder ersätter långa tankar, men skapar samma stämning och täthet.

Regissören Stephen Daldry visar med lätt hand de tre kvinnorna och epokerna. Han inleder med sekundsnabba klipp när de alla börjar den dag när filmen utspelas. Filmen kan visa detaljer som boken inte kan, romanen kan lägga vikt vid andra sidor. Boken ägnar mer plats åt Virginia Woolfs rädsla för sitt tjänstefolk, här blir det en replik. Likadant med Laura Browns plåga av att den lille sonen är så beroende av henne.

”Timmarna” griper och handlar om tunga livsfrågor. Självmord ligger som en skugga i alla tre berättelserna. Ändå lämnar man filmen märkvärdigt upprymd. Den är vuxen och klok, vågar tala allvar.

Här finns också suveräna skådespelare. Inte bara i de stora rollerna, även om Nicole Kidman, Meryl Streep och Julianne Moore här spelar på toppen av sin förmåga. Mot dem finns begåvningar som Ed Harris, Miranda Richardson, John C Reilly, Toni Collette, Eileen Atkins och Jeff Daniels. Flera av dem har bara en scen, men hinner göra intryck.

Man behöver inte ha läst ”Mrs Dalloway” eller ”Timmarna” för att ha stort utbyte av filmen. Den lever sitt eget liv, tar upp samma känslor och smärtor.

Det handlar om kärlek och frihet, om människor som är fast i olika destruktiva förhållanden. Förhållande mellan kvinna och kvinna, mellan man och man, mellan kvinna och man, mellan barn och förälder. Till sist är kärlekarna sig lika när de skildrar beroendets plåga och trygghetens tristess.

Och vikten av att sätta värde på dagarna. På timmarna.

Jens Peterson