Mer musikvideo än film

FILM

Half past dead

Amerikansk action i regi av Don Michael Paulm ned bl a Steven Seagal, Morris Chestnut, Ja Rule, Nia Peeples, Tony Plana och Kurupt.

Foto: columbia tristar
Steven Seagal och Ja Rule försöker se tuffa ut.

"Half past dead" är en tuff beskrivning av hur sångaren i The Bands låt "The weight" från 1968 känner sig.

Men på Steven Seagal blir det mer som ett elakt skämt. Han är i bästa fall stel som en vaxdocka. Nu har han blivit kraftig och orörligare och bär därför konstiga plagg.

"Half past dead" är påkostad och bullrande action. Börjar med lite tokig bilköring (fast de är inte jagade) och skottlossning innan vi flyttas till Alcatraz (jo, det har blivit fängelse igen) där det snart blir en "Die hard"-

likande historia. Den har Seagal redan härmat i den bättre "Under belägring".

Några är onda, några är goda, några är fångar, några är något annat än vad de verkar vara. Till sist struntar man helt i vilket. Intrigen verkar påhittad på dagis.

Det smäller mycket. Varje knytnävsslag, och de är många, låtar som om en stock ramlar ner i gyttja. Alla är hårda och tuffa och slåss länge och skjuter jättemycket utan att träffa.

Mycket musik också. Känns mer som en musikvideo än en spelfilm.

Några hyggliga skådisar i biroller håller intresset vid liv. Gamle Bruce Weitz, för alltid arge Belker i "Spanarna på Hill street", dyker upp med rakad skalle och en härlig intensitet.

En skurk har det ursvenska namnet Sonny Ekvall, vilket man kan fnissa åt i brist på annat. Och jo, det är brist på annat.

Jens Peterson