En film fylld av trasiga människor

Det finns mycket att bli upprörd över i ”Ken Park”.

FILM
Foto: TRIANGELFILM
Två av de trasiga människorna.

Filmen inleds med att en ung man begår självmord. Den slutar med tre tonåringar, två pojkar och en flicka, som har sex länge, helt nakna framför kameran.

Mellan de känslorna rör sig ”Ken Park”. Våld och lust, ensamhet och ångest och försöken att hitta gemenskap. Trots allt.

Tonen liknar Larry Clarks tidigare ”Kids”, fast taget ett steg längre. Nöden är större, desperationen starkare. Manuset skrevs 1995 av Harmony Korine, men Larry Clark har haft svårt att få pengar till filmen. I många länder får den aldrig biopremiär, på grund av de starka sexscenerna. Det ger ”Ken Park” en realistisk ton, men det ger också en serie hårt slående effekter som riskerar att skymma allt annat. Filmen skildrar en helvetisk avgrund mellan unga och föräldrar, en nöd som exploderar i olika sorters rop på hjälp.

Det finns mycket att bli upprörd över i ”Ken Park”. Till sist är det mer chockerande att se vad som finns inuti de här trasiga människorna än hur de ser ut när de är alldeles nakna.

Ken Park

Jens Peterson