En tågresa som spårar ur

Peter Dalles ”Skenbart – en film om tåg” är späckad med galna karaktärer

FILM
Foto: BUENA VISTA
Bara en klunk till.

Peter Dalles senaste film måste betraktas som något av det djärvaste som iscensatts inom svensk film på åtskilliga år. Både stil- och innehållsmässigt.

Den är gjord i svartvitt och utspelas 1945, under en tågresa nonstop mellan Stockholm och Berlin. Huvudpersonen Gunnar är en litteraturkritiker ( Gustaf Hammarsten) som inspirerats av Ludwig Wittgenstein (1889-1951), en av 1900-talets mest inflytelserika filosofer, och som drömmer om att vara med och bygga upp ett nytt Europa, efter andra världskriget. Trots sina goda avsikter, orsakar han mest elände för alla han möter.

Främst för en soldat ( Robert Gustafsson) som för varje gång han möter Gunnar, råkar ut för den ena olyckan värre än den andra.

Ombord på tåget finns en brokig samling människor:

En läkare ( Magnus Roosman) som planerar ett mord, hans fru ( Kristina Törnqvist), hans älskarinna ( Anna Björk), en ilsken konduktör (Peter Dalle), två bögar ( Gösta Ekman, Lars Amble), nunnor, en hel tågvagn baltiska flyktingar som ska utvisas, och några till.

Ett tåg är förstås en förträfflig spelplats för en historia. Ingen kan gå av, det är svårt att gömma sig, och Dalle utnyttjar miljön på ett förträffligt sätt.

Synd att hans historia inte är riktigt lika intressant, även om den bjuder på en och annan överraskning. Ändå är det som att deckarintrigen liksom rinner ut i sanden och de komiska avsnitten känns ibland lite malplacerade i allvaret och eländet.

Men mycket imponerar. Alla effekter. Att tåget som rusar fram i svenskt vinterlandskap oftast är en modell, är omöjligt att se.

Alla skådespelarna är också bra. Ekman och Amble tycks ha haft väldigt roligt när de skapat sina ålderstigna bögar. Kul att se rutinerade teaterskådisen Anna Björk i en rejäl filmroll. Och Gustaf Hammarstens allt mer förtvivlade ansikte ger liv åt huvudpersonen.

Om det är en film för dem som älskar humorn i "Lorry", återstår att se. Snarare är det kanske en film för dem som gillar bröderna Joel och Ethan Coens filmer. En enormt snygg stilövning, som mer imponerar än engagerar.

Skenbart – en film om tåg

Jan-Olov Andersson

ARTIKELN HANDLAR OM