”Jag är för rik för att tacka ja till dåliga roller”

Hollywoods största rebell Sean Penn är Oscars- nominerad med filmen ”Mystic river”

Foto: warner bros
MYSTIC RIVER Sean Penn slåss med polisen i filmen ”Mystic river”. Det är för den rollen han Oscarsnominerats för ”bästa manliga huvudroll”.
FILM

Han har gång på gång tackat nej till roller i 50-miljonersklassen.

Han har kallats för sin generations bästa karaktärsskådespelare.

Han följer bara en sak: sin övertygelse.

Sean Penn är Hollywoods största rebell.

Foto: getty images
Sean Penn besöker ett sjukhus i Bagdad. Penn har starkt kritiserat USA:s krig i Irak.

Sean Penn sköt med skarpa skott mot en helikopter under bröllopet med Madonna. Han knockade en paparazzo som smygfotograferade honom på en inspelning (en käftsmäll som kostade honom en månad bakom galler). Han bär ärr i ansiktet efter alla krogslagsmål. Och hans barrundor med suputen och författaren Charles Bukowski är legendariska.

Han är en man besatt av demoner och de finns där fortfarande, trots att lyckan ler mot honom, han är tippad att i natt ta hem en Oscar för bästa manliga huvudroll.

Han kanske ärvde dem?

Leo Penn, Seans pappa, var en skådespelare vars karriär tog slut under McCarthy-epoken i början av 1950-talet. Leo vägrade göra det som begärdes av honom, peka ut folk med vänstersympatier, och blev därför själv svartlistad som kommunistsympatisör.

Ett av Seans barndomsminnen handlar om hur han såg den berömde regissören Elia Kazan - som HADE pekat ut folk - spela in ”Den siste magnaten” i närheten av familjen Penns hem i Malibu. Leo hade tagit med sin son för att visa honom inspelningsplatsen.

- Min pappa var en mycket varm och artig person, och Kazan sa hej till honom, pappa gick förbi utan ett ord.

Svartlistad i Hollywood tvingades Leo Penn sadla om från skådespelare till tv-regissör.

Också Sean Penn lever parallella yrkesliv som skådespelare och regissör. Men framför allt har han lärt sig nåt annat av sin pappas historia: världen är ofta orättvis och rutten, men man böjer sig inte - man följer sin övertygelse.

- Jag blir bara så förbannad, hela grejen med att en kille ger sig ut och slåss för sitt land i andra världskriget, tilldelas alla slags medaljer genom att riskera sitt liv, och sen, fyra år senare, säger samma land: ”Du får inte jobba.” Jag är totalt övertygad: det kan hända igen. Jag ser tecknen hela tiden. En sak kan man alltid räkna med i Hollywood och det är feghet, säger Sean Penn.

Han borde veta, han har drömfabriken i blodet. Mamma Eileen Ryan och lillebror Christopher är skådespelare (”Reservoir dogs”, ”True romance”, ”Short cuts”) och storebrorsan Michael är rockmusiker och skriver filmmusik (”Boogie nights”, ”Magnolia”).

Att följa sin övertygelse har i Sean Penns fall bland annat inneburit att konsekvent tacka nej till de påkostade actionfilmer han genom åren regelbundet erbjudits att medverka i. Varje gång han tackat nej till en sådan roll har han i runda tal tackat nej till 50 miljoner kronor.

- Jag är för rik för att inför mig själv kunna rättfärdiga ett annat beteende. Jag menar, jag har varit den unga, svältande skådisen, och om jag då hade erbjudits nånting, du vet, vad som helst, en roll i en tv-serie, så hade jag jävlar i mig tackat ja utan att tänka efter. Men när du nått en position där du kan livnära dig och göra nånting du vill, så vill jag rekommendera alla: gör saker för att du nånstans tror på dem och inte för pengarna.

Om det finns en sak som för-enar Sean Penns bästa roller, ett ord som sammanfattar dem, så är det intensitet. Det finns ingenting av distans och ironi och axelryckning över hans karaktärer, ingenting av: det här är inte personligt, bara affärer. Tvärtom. Det är personligt.

Det finns många exempel på det - kolla in den tidiga rullen ”Bad boys” från 1983! - men det bästa är det senaste: ”Mystic river”. I den filmen spelar Sean Penn en man ute efter HÄMND.

Intensiteten i hans rollkaraktärer speglar en intensitet i honom själv.

- Actionfilmerna i Hollywood har under de senaste 20 åren dragit nytta av en publik som är trygghetsnarkomaner. Människor som vill försvinna in i en hjältedröm. Budskapet: Du är den goda personen och den goda personen inte bara skjuter den onda personen, nej, han skjuter honom i huvudet och från bakskallen flyger det 10 kilo hjärnsubstans och hurra hurra. Men det handlar aldrig om följderna av sådana handlingar. Det finns nåt känslomässigt korrupt med filmer som hyllar det sämsta i oss.

”Mystic river” handlar om följderna av sådana handlingar. Det är en mångbottnad film. Ytligt sett en rak snutthriller, men där under finns en diskutabel, tänkvärd och oroande livssyn. Nämligen att det finns en rättvisa i att starka människor överlever och svaga går under, även då den starke är skyldig och den svage oskyldig. Filmen, dess regissör, Clint Eastwood, och birollsinnehavarna Tim Robbins och Marcia Gay Harden, är i likhet med Sean Penn Oscarsnominerade.

Sean tar filmkonsten på allvar och kommer aldrig att sluta upp med det.

- Jag finner det väldigt, väldigt svårt att inte mestadels bli bindgalen av raseri när jag går på bio. Medelmåttigheten härskar. Det gäller att slåss mot det. Slutar man kommer snart termiterna och äter en från fötterna och uppåt och innan du vet ordet av så har du fantastiska magmuskler, en pistol i handen och allt man säger går i princip ut på att det är okej att skjuta ihjäl folk. Det äcklar mig.

För Sean Penn räcker det inte att tacka nej till skitfilmer.

Det räcker inte att tacka nej till jättegager.

Det räcker inte ens med att han erbjuds en bra roll i en bra film med en bra ensemble.

- Säg att jag läser ett fantastiskt manus men omedelbart känner att tre eller fyra andra skådespelare kan göra rollen precis lika bra som jag, då tappar jag lusten.

I slutändan har den järnhårda integriteten betalat sig. Dels genom att Sean Penn, snart 44, kan se tillbaka på en karriär med i huvudsak intressanta och provokativa roller, dels genom att han nu står på tröskeln till en status liknande den som Robert De Niro och Al Pacino sen länge haft.

- Jag minns åren när jag gick på Group Repertory Theatre i Los Angeles och studerade till att bli skådespelare. Det var en intensiv period. Fyra dagar i veckan, fem timmar om dagen, i fem år. Och på fritiden satt jag i en biosalong. Robert De Niro gästade skolan och hans disciplin, koncentration och respekt för yrket var fullständig. Jag är inspirerad av hans inställning.

Kärlekslivet imponerar också. Planetens alla män ville ha Madonna. Sean Penn fick henne. Några år senare ville planetens alla män fortfarande ha Madonna. Då var det Sean Penn som sa tack och adjö och gick och gifte sig med den ännu vackrare och betydligt coolare Robin Wright. En mycket skicklig aktris som han hade träffat under inspelningen av ”State of grace” (1990).

Sean Penn har två barn med Robin. Han har också två bästa vänner: Jack Nicholson och Dennis Hopper. Tänk er de tre vid en bardisk.

Fler artiklar

ARKIV: Sean Penn

5 heta filmtips med Sean Penn

1) Mystic River (2003)

Foto: warner bros

2) Dead Man Walking (1995)

Foto: sky

3) Carlito's Way (1993)

Foto: universal pictures

4) Dur och moll (1999)

5) Bad Boys (1983)

Foto: emi films ltd

Tore S Börjesson

ARTIKELN HANDLAR OM