Slagkraftigt om adoption

I ”Casa de los babys” är inget enkelt

FILM
Foto: NONSTOP ENTERTAINMENT
Äsch, ta ett glas vin till vettja!

Ett anonymt land i Latinamerika. I ett hotell väntar amerikanska kvinnor på att få adoptera barn. Byråkratins kvarnar mal långsamt, kvinnorna väntar och väntar och under tiden lär vi känna deras historier och varför de vill adoptera. Samtidigt visas övergivna gatubarn och en ung städerska på hotellet som själv tvingades lämna bort ett barn och nu hoppas ungen har det bra i det rika USA.

Här hörs radikaler som tycker det är fel att det fattiga landet adopterar bort/säljer sina barn, men här finns också bilder av hur illa det går för de ensamma och övergivna som blir kvar.

John Sayles, som alltid gör bra och engagerande filmer, beskriver ett läge. Han visar olika sorters problem och låter åskådaren själv fundera. Det finns sympatiska människor och tankar på båda sidor, men också motsatsen. Marcia Gay Hardens rollfigur är en otrevlig självupptagen besserwisser som tror hon vet allt men är inskränkt. Fast får sin vilja fram genom att andra tycker hon är så jobbig.

Alla kvinnorna har sin scen, ett ögonblick när man lär känna dem innan de glider in i kollektivet igen. Den med Daryl Hannah är mycket gripande, en bakgrund till varför hon vill adoptera, hjärtskärande förstrött berättad medan hon ger en av de andra kvinnorna massage.

Om makt och pengar, om ett rikare land mot ett fattigare. Men det är inte så enkelt att alla de amerikanska kvinnorna är välbärgade. Inget är enkelt i "Casa de los babys", vilket ger den slagkraft.

Casa de los babys

Jens Peterson

ARTIKELN HANDLAR OM