En riktig grekisk tragedi

”Troja” är en klassisk hjältefilm – fast utan några egentliga hjältar

Foto: WARNER BROS.
Attack! Brad Pitts rollfigur Akilles har i alla fall sina krigare på rätt sida hälen…
FILM

Den berömda historien om en häl och en häst. Och världens vackraste kvinna. Intrig som fängslat i 3 000 år.

”Troja” vill vara en ny ”Gladiator”, och lyckas delvis.

Men det är en mer komplicerad historia.

Här finns imponerande bilder, fängslande människor och storslagna bataljer. Den som kan sina gamla greker vet att det är en spännande historia om kärlek och politik, men inte lätt att koncentrera till en långfilm.

Under ett fredligt besök i Sparta har prins Paris ( Orlando Bloom) ett förhållande med kung Menelaos hustru Helena ( Diane Kruger). Hon följer med honom tillbaka till Troja, trots att hans storebror Hektor ( Eric Bana) förstår att det leder till krig. Mycket riktigt skickar Menelaos bror, kung Agamemnon, världens största flotta för att besegra dittills starka Troja och hämnas. Agamemnons främste krigare är Akilles ( Brad Pitt), som dock ogillar Greklands härskare.

Akilles strider motvilligt. Mest för att bli berömd för evigheten. Legenden säger att han är osårbar - utom i hälen.

Här finns också Odysseus ( Sean Bean), nu en sidofigur som kung på Agamemnons sida. Däremot har filmen strukit bort en annan central figur i den klassiska berättelsen: Paris och Hektors syster Kassandra som förutser katastrofer. Att belägringen av Troja i Homeros ”Iliaden” tar tio år är också ändrat, men den stora trähästen, där grekerna smugglar in sina soldater, finns förstås med. En viktig scen där Agamemnon tar Akilles kvinnliga gisslan är från ”Iliaden” och mer trogen Homeros där än tidigare filmatiseringar.

”Troja” är en klassisk hjältefilm, fast utan hjältar. Åskådaren kan känna sympati för personer på båda sidorna i striden, det är inte alls samma svartvita onda mot goda som i ”Sagan om ringen”. Här finns en avgörande närkamp mellan två av huvudpersonerna där det inte är klart vem man ska heja på. En krigsfilm vars poäng är att alla förlorar. Att det vore bättre om striderna avblåstes och alla åkte hem.

En riktig grekisk tragedi.

Men körd genom den amerikanska filmens actionmallar. ”Troja” försöker vara många saker samtidigt.

Stridsscenerna övertygar, både närkamperna och de stora slagen där världens mest kraftfulla datorer skapat en gigantisk flotta och massiva arméer. Ibland går det dock långsamt, och Brad Pitt som Akilles har det inte alltid lätt med de högtravande replikerna om odödlighet. I strid och kärlek är den biffige Pitt mer övertygande. Orlando Bloom är bra som den veke Paris, och Eric Bana som den motvillige kämpen Hektor som slåss för sin lillebror och sitt rike.

Historien har levt flera tusen år. Den här filmen håller åtminstone över sommaren.

Troja

Jens Peterson