Brad Pitt på plats i Cannes

Ska sälja den nya storfilmen ”Troja”

Foto: ap
”troja”-reklam Brad Pitt hade inga svårigheter att göra reklam inför hundratals fotografer i Cannes. Här tillsammans med regissören Erica Bana, till vänster, och Orlando Bloom, till höger.
FILM

CANNES

I dag har storfilmen ”Troja” premiär i 46 länder runt hela världen. Så Brad Pitt, 40, flögs till världens mest glamorösa filmfestival för att göra reklam för filmen.

Han kom, han sågs, han beundrades - och han mumlade några diplomatiskt intetsägande saker om filmen.

Brad Pitt på omslaget till nya Vogue.

De stora filmbolagen i Hollywood satsar allt oftare på att ha världspremiär på sina storfilmer samtidigt runt hela världen. Ett sätt att krama så mycket som möjligt ur ett fåtal pr-träffar.

”Troja” är ett historiskt epos, fritt efter Homeros ”Illiaden”, som har kostat nästan en och en halv miljard kronor. Framför allt är det Brad Pitt, med gigantiska muskler och oftast i bar överkropp, som slåss med svärd och knivar.

Han flögs in till Cannes för gårdagens presskonferens kring filmen.

Stort sällskap

Det var inte bara Brad Pitt som tog plats i presskonferenssalen, utan ytterligare tolv personer. Producenten, manusförfattaren, regissören, birollsskådisar. Det blev lite pinsamt när suveräna skådisar som Brendan Gleeson, Brian Cox och ”Sagan om ringen”-stjärnan Orlando Bloom mest fick sitta och titta på när Brad Pitt kortfattat svarade på nästan alla frågor.

Och Hollywoodstjärnan undvek elegant att säga något som kunde uppfattas som kontroversiellt.

Ser du några paralleller mellan krigen i ”Troja” och USA:s krig mot Irak, frågade någon.

- Man lär sig alltid av historien, sa Brad Pitt.

Ungefär så höll det på i 45 minuter. Rätt ointressant. Sedan fick Brad Pitt frågan om sin egen odödlighet, om han likt rollfiguren Akilles funderat över hur folk ska uppfatta honom i framtiden.

Som en rockstjärna

- Man kan känna sig som en stor rockstjärna i början av karriären men ” när jag berättade att Julie Christie, som för mig är och symboliserar 1960-talet, skulle spela min mamma, visste flera av de yngre skådisarna i filmen inte vem hon var. Så man vet ju aldrig.

Jan-Olov Andersson