Djuriskt bra underhållning

”Kogänget” är Disneys sista traditionellt animerade film

Foto: disney
Koola djur.
FILM

En mycket underhållande film för barn. Och samtidigt lite filmhistoria, då det är Disney-koncernens 44:e och sista traditionellt animerade film. Den första var ”Snövit och de sju dvärgarna” (1937). I fortsättningen gäller enbart den typen av tredimensionell datoranimation där gänget bakom ”Toy story”-filmerna och ”Hitta Nemo” är marknadsledande.

Det är inte bara animationstekniken och -stilen som för tankarna till Disney-filmer för tio, femton eller tjugo år sedan, utan även hela känslan i filmen.

En blandning av spänning och humor, många roliga djur som pratar och sjunger, då och då förs handlingen framåt via musiknummer där kända artister sjunger, i den svenska versionen är det Jill Johnson som framför två sånger.

Det gör hon bra, förstås, och countrytonerna passar perfekt in i denna vilda västern-historia.

En elak boskapstjuv (Loa Falkmans röst) och giriga banker som kräver att lånen ska betalas hotar ett antal fattiga ranchägares existens. På ranchen Paradiset är ägarinnan (Siw Malmkvist) och djuren förtvivlade. Tre smarta kossor (Charlott Strandberg, Vanna Rosenberg, Irene Lindh) beslutar att ta saken i egna händer och drar ut på ett strapatsrikt äventyr för att fånga boskapstjuven och betala banklånet med den utfästa belöningen.

Bra upptakt, tyvärr ett lite ojämnare och utdraget mittparti, innan det åter tar fart för en kamp mot klockan ombord på ett tåg som far fram i full fart över prärien.

Filmen är utmärkt dubbad. Barnen kan skratta åt alla roliga djur och deras hyss, vuxna kan ha roligt åt ett antal kärleksfulla och smarta hänvisningar till riktiga västernklassiker.

Kogänget

Jan-Olov Andersson