Armstarkt porträtt

Armbryterskan från Ensamheten är ett kvinnoporträtt som inte liknar något annat

FILM
Foto: drago PRVULOVIC
Heidi Andersson lärde sig att bryta arm när hon var tolv år.

Ett kvinnoporträtt som inte riktigt liknar något annat.

För det är annorlunda miljöer, annorlunda människor - och en fantastiskt charmig person i centrum.

Ensamheten är en liten by mitt ute i Lapplands ödemark. Det är vackert och ödsligt. Några få invånare. Alla är släkt med varandra. Heidi Andersson var den första flickan som föddes på tre generationer skogshuggare.

Tolv år gammal började hon lära sig armbrytning, något som de flesta manliga släktingarna redan ägnade sig åt.

Nu är hon, 23 år gammal, fyrfaldig världsmästare i armbrytning.

Filmmakarna följer henne både i vardagslivet och under några VM-tävlingar utomlands.

Det handlar om att överleva i en glesbygd, om att kämpa mot fördomar om armbrytning (som inte är erkänt som sport av Svenska riksidrottsförbundet), om målmedveten träning - och om att tävla och vinna.

Det är omöjligt att inte fascineras av och tycka om Heidi, ständigt i filmens centrum. Hon är charmig, envis, rolig.

Det är också väldigt rörande att se närheten mellan henne och pappa Kent och hur den har utvecklats just genom denna udda idrottsgren. För övrigt är det väldigt roligt att Kent och de andra männen, uppvuxna i en gammaldags norrländsk machokultur, alla bär mustascher som gör att de ser ut som medlemmar i böggruppen Village People

?

Armbryterskan från Ensamheten

Jan-Olov Andersson