Charmigt dråplig!

Intima främlingar är vacker och originell

FILM
Foto: triangelfilm
”Intima främlingar” hoppar mellan drama, kärlek och thriller.

Fransmannen Patrice Leconte är en mästare i dialog. Oftast i hans filmer vindlar samtalen mellan ljus och mörker med en sådan lätthet att det är en njutning att följa med i vändningarna. ”Mannen på tåget” från ifjol var ju ett strålande exempel på hur fantastiskt det kan vara att se en film med två gubbar som bara gaggar.

I ”Intima främlingar” lyckas regissören Leconte inte riktigt lika bra. Det är en ganska udda och fascinerande historia men inte så trovärdig som hans historier brukar vara. Den är lika enkel som genial. En kvinna söker hjälp hos psykolog och råkar av misstag hamna hos en skatteplanerare. Hon öppnar sitt hjärta för den förvånade mannen och plötsligt är han involverad i något han inte kan kontrollera.

Jag gillar idén och jag gillar filmens hopp mellan drama, thriller och kärlekshistoria. Men Fabrice Luchini som sexobjekt? Nja. Under scenen där förälskelsen får honom att rocka loss framför spegeln vill man mest sjunka genom jorden. Och gick hans ögonbryn i baklås i den där förvånade minen som sitter som klistrad i ansiktet?

Ändå är ”Intima främlingar” klart sevärd. Vacker förstås, originell och charmigt dråplig emellanåt.

Intima främlingar

Karin Lindstedt