Träffsäkert om gamla förälskelser

fars Trots att ”Min frus förste älskare” låter som en teaterfars är filmen både välspelad och intressant.
FILM

”Min frus förste älskare”

Svensk DRAMAKOMEDI av Hans Åke Gabrielsson, med Marika Lagercrantz, Mikael Samuelsson, Philip Zandén, Sissela Kyle, Carl Kjellgren, Pontus Gustafsson, Cecilia Frode med flera.

Senaste årets största trend inom svensk film var, tyvärr, att knappt någon ville se dem.

En därför inte lika märkbar trend är ett antal filmer som tar vuxnas kärleksbekymmer på allvar. Några klart sevärda, som ”Sex, hopp & kärlek”, ”Harrys döttrar”, ”Buss till Italien” och den här.

Titeln låter visserligen som om det vore en billig privatteaterfars. Och när kärlekskarusellen snurrar som värst, påminner det nästan om det, med vänsterprasslande personer som gömmer sig i skafferiet.

Annars handlar det om proggenerationen från 1970-talet och vad det blev av deras liv, deras ideal, hur de hanterar sitt förflutna, både politiskt och privat. Historien utspelas i Stockholms kulturkretsar. När bokförläggaren Vivi (Marika Lagercrantz) av en slump stöter på sitt livs första kärlek, numera berömde konstnären Robert (Philip Zandén), och de bestämmer sig för att ta ett par glas vin tillsammans, drar det igång en karusell av otrohet, nödlögner och missförstånd som får konsekvenser för både dem, deras respektive och deras barn.

Ett tydligt kvinnligt perspektiv, träffsäkra iakttagelser om känslorna kring gamla förälskelser som inte riktigt avslutats och intressanta personer (spelade av bra skådisar) även vid sidan av. Synd att alltihop är rätt platt filmat.

Jan-Olov Andersson