Sista striden är trilogins bästa

”X-men: The last stand” tar skickligt vara på känslan av utanförskap

FILM

Amerikansk ACTION av

Brett Ratner

, med bl a Hugh Jackman, Halle Berry, Ian McKellen, Famke Janssen, Anna Paquin och Kelsey Grammer.

Foto: Twentieth Century Fox
Nu har det gjorts lika många ”X-men” som det sitter knivar på Hugh Jackmans högra hand.

Alla har känt sig utanför.

Annorlunda. Ny i skolan, ny på jobbet, ny i kvarteret, ny i familjen. Det är få människor som själva tycker de är vanliga.

Seriemagasinet ”X-men” tar skickligt tillvara den känslan, med en oändlig grupp mutanter som alla har olika egenskaper. En del talanger kan ses som superkrafter, andra mer som problem. Ny i den här filmen är Beast ( Kelsey Grammer) som inte bara har generande hårväxt – den är dessutom blå.

När vi möter den unge Angel försöker han klippa bort sin växande vingar, och det är hans pappa som leder forskning för att ”bota” mutanter.

När medicinen som kan förvandla mutanter till människor presenteras blir det uppror i USA. En del köar för att få en spruta, andra slåss för sin rätt att vara unika individer.

Tredje ”X-men” är den bästa i serien. Intrigen går rakt på kärnan i mutantvärlden, och actionscenerna är bättre. Figurer som Storm ( Halle Berry) hade för lite att göra i tvåan, men får här en viktigare och handlingskraftigare roll.

Den nya versionen av Jean Grey har en intressant dubbelnatur, och i ”X-mens” värld är gränsen mellan onda och goda kurvig som ett frågetecken.

Magnetos ( Ian McKellen) åsikter om den nya medicinen kan delas av filmens hjältar, även om de strider mot hans metoder.

Det är fortfarande många mutanter och väldigt många krafter/spelregler att hålla på med. Men på det hela är det en begriplig och intressant actionfilm som kan säga något till mutanten i oss alla.

Jens Peterson