Gynning imponerar som skådis i Blondie

FILM

Hur orkar du tycka så mycket hela tiden? frågar någon.

Nä, det gör man ju inte alltid. Dagens krönika blir bara en slags simpel veckorapport.

Jan-Olov Andersson.

Måndag. Svenska Filminstitutets presentation av höstens svenska filmer. Trailers, intervjuer, småprat med filmfolk. Äter SFI:s lunchmacka med Daniel Fridell, lite bortglömd begåvad regissör.

Trailers för ”Bitchkram”, ”Blondie” och ”Call girl” väcker mest nyfikenhet.

På kvällens galapremiär av ”The expandables 2” har Dolph Lundgren reserverat, typ, 75 platser för sina närmaste vänner. Amanda Ooms kommer inte med Joakim Thåström.

Träffar Tina Leijonberg. En förtjusande begåvning som borde ha mer jobb i nöjesbranschen.

Filmen är alldeles förfärlig. Mekaniskt tv-spelsvåld. Fast Amanda Ooms roll är större än väntat.

Träffar Maria Lundqvist på ­festen efteråt. Säger att hon gärna hade gjort Amandas roll. Möter också skådespelerskorna Malin Arvidsson och Nina Zanjani. Känner först inte igen den sistnämnda trots att jag intervjuat henne. Ridå och hemgång…

Tisdag. Skjuter upp att se ”Pojk­tanten”. Den verkar så … jobbig.

Onsdag. Ser ”Bill Cunningham New York”. Bra. Skäms fortfarande över Nina Zanjani-fiaskot. Pusslar med visnings­schemat inför Malmö filmdagar nästa vecka. Hur hinna med 31 filmer på drygt tre dygn …

Torsdag. Ser ”Blondie”. Carolina Gynning imponerar, även om rollfigurens liv rätt mycket påminner om hennes eget förflutna.

Fredag. Fastnitad vid datorn. ”Papper i maskin”, som vi sa förr i tiden. Dags också att på detta sätt svara alla som undrat om Bâoli, där prins Carl Philip hamnade i slagsmål. Brukar kallas franska rivierans värsta ställe. Svindyrt, usel mat, gästerna är äldre stenrika män och väldigt mycket yngre kvinnor och/eller prostituerade.

Hade hovet haft vett att fråga så … en Biogubbe som besökt Cannes-festivalen sedan 1980, hade kunnat rekommenderat rätt många bättre ställen …

ARTIKELN HANDLAR OM