”Trams, det är bara en saga”

Emma Stone slår tillbaka mot stormen kring Woody Allens nya film

1 av 3 | Foto: TONY GENTILE/REUTERS
FLERA FILMER I STARTGROPEN Emma Stone är aktuell i flera nya filmer, bland annat spelar hon mot Michael Keaton i ”Birdman”. Och i Woody Allens nya romantiska komedi - en film som har väckt starka känslor i artiklar, krönikor och på nätet.
FILM

VENEDIG. Han är 53. Hon är 25. Den stora åldersskillnaden på kärleksparet – Colin Firth och Emma Stone – i Woody Allens nya film ­väcker starka känslor.

– Trams, det är ju bara en filmsaga, säger Emma ­Stone till Nöjesbladet.

Med filmer som ”Easy A”, ­”Crazy, stupid, love” och de två ”Spider-Man”-filmer, har Emma Stone på bara några år blivit en av Hollywoods ­hetaste unga skådespelerskor. Begåvad, snygg och skandalfri, utan att vara ett dugg tråkig. Sedan sommaren 2011 är hon tillsammans med sin motspelare i ”Spider-man”-filmerna – Andrew Garfield, 31.

Det ämnet är och har alltid varit tabu. Till och med när de varit gäster tillsammans ­ i amerikanska tv-shower har de lyckats undvika att prata om det. Nu säger hon bara att det naturligtvis är kul att han är med i en tävlingsfilm, ”99 homes”, och hon i en annan, hyllade ”Birdman”. Det är därför vi träffas.

Doftar Oscarschans

Det doftar redan Oscars-chans för ­bästa biroll för henne, i rollen som Michael ­Keatons dotter, som just ­utsläppt från rehab hänger på den teater där ­pappans pjäs snart ska ha ­premiär.

– Jag sitter hela dagarna och funderar vad jag ska ha på mig … skojade bara! För mig har Oscars-galan alltid varit ­något kul man ser på tv med sina polare, jag har liksom ­inte sett mig själv på plats där.

Upprört många

”Birdman” har troligen ­Sverige-premiär först efter nyår. Men nu är Emma Stone aktuell på biograferna i Woody ­Allens ”Magic in the moonlight”. En romantisk komedi som utspelas ­ på franska Rivieran på 1920-­talet. Och där det tänder till mellan Colin Firth och Emma Stone. Något som har gjort somliga upp­rörda. ­I artiklar, krönikor och på ­nätet.

– Jo, jag har förstått det, ­säger Emma, och fortsätter:

– Ärligt talat, är det inte mer som ”My fair lady” och ”Pygmalion”? Colin och jag tänkte mycket på Henry Higgins och Eliza Doo­little, att han har ett slags professoriskt förhållande till Sophie (Emmas roll­figur).

– Och för guds skull. Man be­höver inte ta allt så allvarligt, det är en film­saga.