”Numera älskar de mig hemma i Österrike”

Ulrich Seidl om sin provokativa film ”Källaren”

1 av 3
Ulrich Seidl.
FILM

Ulrich Seidl, 62, har gjort karriär på att göra filmer om sexuella böjelser och annat som folk vill dölja för omgivningen.

I ”Källaren” avslöjar han vad österrikarna smyger med för grannarna.

– Det har inte alltid varit så, men numera verkligen älskar de mig hemma i Österrike, säger han och skrattar.

När vi träffas under filmfestivalen i Venedig, är det faktiskt inte helt självklart om han skämtar ­eller talar sanning.

För han har i alla fall inte varit särskilt älskad i sitt hemland. Han blev utslängd från filmskolan ­tidigt på 1980-talet efter en omstridd kortfilm om sin egen hemby. Och har ofta skildrat baksidan av det österrikiska samhället.

– Nu har filmskolan kommit tillbaka och nästan gått ned på knä och bett mig bli professor där (nytt skratt).

Och sedan några år tillbaka är han ett självklart namn på de stora filmfestivalerna. Filmerna i hans hyllade ”Paradis”-trilogi tävlade i tur och ordning i Cannes, Venedig och ­Berlin.

Fritzl-fritt

Många förknippar Österrike och just källare med galningar som låser in och våldtar unga flickor i åratal och hade nog vissa förväntningar åt det hållet på din film …

– Och så handlar filmen inte alls om det (skratt). Jag avstod medvetet från allt det. Faktum är att redan när jag gjorde research för ”Hunddagar” (2001) började jag tänka på den här filmen, om vad folk döljer i sina källare.

Hur får du människorna att ställa upp i dina filmer?

– Jag övertalar aldrig någon, ­utan lär känna dem, umgås med dem och vinner deras förtroende. De som säger att jag föraktar människor, har inte ­fattat någonting av mina filmer.

”Du har fel”

Är det ändå inte taskigt att hänga ut folk, de är ­kanske inte så medvetna om att folk kommer att skratta åt dem i en fullsatt biosalong?

– Du har fel, folk är inte alls så naiva. Under visningen i Venedig var det väldigt blandade reaktioner. Många av filmens med­verkande var där och var jättenöjda efteråt.

Hur mycket är spontant och hur mycket är regisserat i ”Källaren”?

– Man väljer ju alltid när man startar och stänger av kameran, åt vilket håll man riktar den, vad man klipper bort. ”Källaren” är en hybrid av spel- och, kanske lite mer, dokumentärfilm.

Har vin i källaren

Hur ser det ut i din egen källare?

– Huset är 300 år gammalt och där nere har jag främst min vinkällare. Sådant som jag eventuellt skulle skämmas för, skildrar jag ju i stället i mina ­filmer (skratt).

FAKTA

Det här är Seidl

Namn: Ulrich Seidl. Ålder: 62. Familj: Hustrun Veronika Franz, 50, som han samarbetat med och som hade premiär på egna filmen ”Goodnight mommy” i Venedig i höstas. Bor: Wien. Karriär: Över 20 tv-, dokumentär- och spelfilmer. Fick kultrykte med ”Hunddagar” (2001) och ”Import/export” (2007) och större genombrott med ”Paradis”-trilogin, med undertitlarna ”Kärlek”, ”Tro” och ”Hopp” 2012-2013. ­Aktuell: ”Källaren” går på bio nu.

Ulrich Seidl om…

… landsmannen och Oscarsvinnaren Michael Haneke:

– Han kallade mina tidiga filmer för illaluktande strumpor. Det var menat som en komplimang. Han menade att jag aldrig skulle bli ­inbjuden till Cannes, de vill inte ha sådant på ­Rivieran.

… varför det är så mycket sex i hans filmer:

– Sex är viktigt i ­alla människors liv. Det bestämmer vem folk lever med, vilken riktning deras liv tar och spelar stor roll i en slags maktkamp mellan könen.

… Josef Ochs, nazi- och Hitler-dyrkande tubaspelande äldre man i ”Källaren”:

– Jag tar inte ställning för eller emot honom. Han har fastnat i sin lite tokiga dyrkan av det förflutna. Han är ingen våldsam ­nynazist. Inte farlig för ­om­givningen, utan en rätt ­trevlig person.

ARTIKELN HANDLAR OM