Mer yta än story

till Hierro

FILM
Foto: PAN VISION
Elena Anaya är mycket bra i rollen som mamman som förlorar sin son men kan inte rädda den tunna historien.

RYSARE Spansk film är inte bara Pedro Almodóvar. Under senare år har det också bjudits på ett antal högst personliga genrefilmer, som ”Intacto”, ”Barnhemmet”,”Pans labyrint och ”[rec]”. Här är en psykologiskskräckis som ser bra ut, som stundtals är suggestivt otäck och som har väldigt bra spel av Elena Anaya, som mamman som har förlorat sin 5-årige son under ett besök på ödsliga ön El Hierro (tänk Fårö befolkat av knäppskallar).

Kvinnan får skäl att återvända till El Hierro och då spelar både ön, dess befolkning och hennes egna minnen och tankar spratt med hennes psyke. Lite otäckt, inte helt förutsägbart, men i slutändan känns alltihop lite överansträngt. Ungefär som att Gabe Ibáñez tvingats ladda varje bild med något alldeles extra – omotiverade

nakenscener, underlig musik, spanska byfånar – för att dölja en tunn historia.