Dumglada ’Happy’ stör hela samtiden

Pharrell Williams låt ”Happy” hatas mer än måttligt av Nöjesbladets krönikör Kristin Lundell.
NÖJE

Det finns många vansinniga föreställningar där ute.

Som att musik ska byggas utav glädje.

Vilket strunt. Musik ska byggas av samtidsångest.

Det finns en låt som jag avskyr mer än andra låtar.

Den heter ”Happy” och handlar om att vara glad.

Vad som nu finns att vara så där sprittande glad för i en värld där sexism och rasism spirar vet jag inte.

Dessvärre är ”Happy” en besvärande låt att känna avsky för år 2014.

Den finns ju överallt.

I varje närbutik, taxibil och radiokanal.

Förra veckan var jag nära att lämna ett pilatespass som protest mot att fröken förklarade att ”Happy” var årets bästa låt och därefter höjde volymen.

Det kanske verkar som att min motvilja mot denna låt är överdriven. Att den antagligen bara beror på att det är lätt att vara trött på musik som spelas överallt.

Jag hade dock avskytt ”Happy” om jag så bara hade hört den i teorin.

För att den tramsar runt medan världen krisar.

Att låten skrevs för barnfilmen ”Dumma mej 2” kan givetvis ses som en förklaring. Det är musik för barn och av barn går det går tydligen inte att kräva att de ska känna livsglädje av, låt säga, Gary Moore.

Barn ska ha det lätt. Barn är bortskämda.

Ju mörkare samtiden blir desto mer irriterande blir Pharrell Williams dumglada megahit.

Tydligen blir vi aldrig av med den.

Såhär en vecka innan valet är det än mer frustrerande att behöva höra den. Den borde ha satts i karantän till alla världens problem är lösta och det betar enhörningar i varje park.

För det är nu som vi behöver musiken som vill förändra och utmana. Som inte nöjer sig med det lilla.

När Sveriges närmaste framtid strax ska avgöras borde vi sköljas över av politiska musiken.

Det borde ha kommit en hel våg med nyskriven politisk musik vid det här laget.

I stället skvalpar det mest.

I veckan släpptes låten ”Vi är inte skit” med Kartellen, Mikael Wiehe och Chords.

Det är en låt som vägrar vara glad och nöjd.

Det är musik som vill mer än bara studsa lite på stället.

LYSSNA PÅ:

”New Noise” (Refused)

Sexton år senare: samma energi, samma ilska. Nu kör vi.

”Miljöaktivist – javisst!” (Gudibrallan)

Jajebox. Precis så. Och så lite syntar och en portion råggröt på det.