Krönika

Flytta er, det är vår tid att ha ångest nu

Kristin Lundell om behovet av antihjältinnan Hannah i ”Girls”

NÖJE

Det senaste året har Lena Dunham varit överallt.

Men det är långt ifrån tillräckligt.

Det är dags för 70-talisterna att packa ihop sina neuroser och ge plats för 80-talistångesten.

pionjärLena Dunham och hennes ”Girls” paketerar 80-talistångesten. Foto: SVT

Det har varit mycket Lena Dunham på senaste.

Från att hon i början av förra året prydde amerikanska Vogues februarinummer, med anledning av ”Girls” tredje säsong, till debatterna kring den 28-åriga amerikanskans självbiografi ”Not that kind of girl” i slutet av året.

Nu är det äntligen dags igen.

”Girls” fjärde säsong har precis börjat och Lena Dunham-intervjuer har börjat dyka upp lite överallt.

Jag läser dem allihop.

Det är fyra och ett halvt år samt en Atlant mellan Lena Dunham och mig men jag förstår precis vad hon menar.

Jag nickar åt nästan alla hennes referenser.

På måndag visar HBO Nordic det tredje avsnittet i nya säsongen - en säsong som enligt Dunham kommer att handla mycket om kampen att hitta jobb. ”Vår generation fick veta att hela världen låg för våra fötter, men när vi kom ut fanns inga jobb” sa Lena Dunham till Expressen tidigare i veckan (19/1).

Man kan vråla amen för mindre.

Att växa upp under 90-talets deppiga lågkonjunkturstämning och samtidigt matas med att världen minsann är ens ostron kan skapa en neurotiker av vem som helst.

Det är bara en själv som sätter gränserna.

Sedan blir man äldre och märker att fingret klämts i ostronskalet.

Jag har arbetat varje dag sedan jag var 19. Ändå har jag aldrig haft ett fast jobb med arbetskamrater, fruktkorg, heltäckningsmatta och lysrör i taket.

De där fasta jobben är som hyreskontrakt och lottovinster: exotiska historier som man hör har hänt andra.

I ”Girls” är alla frilans, ”jobbar med egna projekt” (pappa betalar hyran) eller tar ströjobb.

Man sitter med sin MacBook på Café Grumpy - där Ray, Marnie och Hannah jobbat i Girls - och försöker få saker att rulla.

Jag har såklart också druckit kaffe på Grumpy när jag varit där i närheten på besök.

Je suis Hannah.

Eller jag kan åtminstone förstå henne.

För visst är hon bortskämd och outhärdligt självupptagen. Som så många generationer före henne.

Det är livets gång. Att tycka att den kommande generationen har det så mycket enklare än en själv.

Jag älskar verkligen ”Girls”.

Aldrig har behovet av antihjältinnan Hannah, som spelas av Dunham, varit större.

För hon lyckas ständigt bli lite värre.

Men vi som förstår förstår.

Plötsligt har jag insett att jag beter mig kring ”Girls” som människor före mig gjort med, låt säga, Bruce Springsteens ”Born to run”.

Jag blir galen när människor som inte vet vad det handlar om ska ha en åsikt om den.

För det är en särskild känsla att få (en del av) sin generations historia formulerad.

Strunt samma i att allting har dragits till sin spets och vässats för att underhålla.

Efter att ha tillbringat ett helt liv med att ta sig igenom tidigare generationers neuroser kommer nu 80-talistångesten paketerad i HBO-format.

Flytta på er det är vår tur att ha ångest nu.

1 av 3

kristin KOMPARERAR

1 Beck till Way Out West. Nog för att hans senaste album ”Morning phase” var riktigt bra - särskilt spåret ”Turn away” som spelats hela januari i trailern till filmen ”Wild” - men inte kan vi lita på att det endast är låtarna därifrån som kommer spelas på festivalen. Inte skulle väl Slottsskogens sälar välja ”Loser” som sommarsoundtrack om de själva fick välja? Kittelbetyg: 2 (av 5)

2 TLC återförenas. Nog för att sagan om r’n’b’-trion TLC ett abrupt slut år 2002 när den blott 30-åriga Lisa ”Left Eye” Lopes omkom i en bilolycka. Men detta att återstående medlemmarna Chilli och T-Boz just nu samlar ihop ett team för att spela in TLC:s femte och sista album? Jag vet inte jag. Att tretton år senare vilja avsluta gruppens historia kan väl inte vara det bästa valet? Kittelbetyg: 1

3 Belle and Sebastians nya skiva. Nog för att det är nitton år sedan den fantastiska debutskivan ”Tigermilk” och den ännu mer fantastiska uppföljaren ”If you’re feeling sinister” - båda utgivna 1996 - men Stuart Murdochs poporkester låter oväntat bra. Fortfarande. I måndags släppte Glasgow-bandet sitt nionde album ”Girls in peacetime want do dance”. Jag trodde att jag tröttnat på Belle and Sebastian. Jag hade fel. Kittelbetyg: 4

1 av 3

kristin korar

VECKANS citat: ”Det finns en väg ut”

Björk förklarar på sin Facebook vad hon kommit fram till under arbetet med skivan ”Vulnicura”. Albumet, som släpptes i veckan - två månader tidigare än planerat sedan den läckt på nätet - är en skilsmässoskiva där Björk ger hopp till världens hjärtekrossade: Det finns en väg ut ur sorgen.

Varje gång som jag tänder brasan är det någon som ska dra ett ’Firestarter’-skämt. Jag bara ’jättekul’, du är skyldig mig ett pund nu.”

Pub-ägaren, och Prodigy-sångaren, Keith Flint berättar i The Guardian 17/1 hur han aldrig kommer undan bandets gamla hit. Hittills har han samlat ihop 500 kronor som böter för gäster som dragit ”Firestarter”-skämt på hans pub i Essex. Pengarna ska sedan skänkas till välgörenhet.

Jag är chockad att ryktet aldrig spred sig. Jag babblade ju om det till höger och vänster.”

Corin Tucker i riot grrrl-ikoniska Sleater-Kinney, som i onsdags släppte skivan ”No cities to love”, säger till Pitchfork hur hon utan framgång försökte läcka information om att bandet återförenats.

ARTIKELN HANDLAR OM