Bara minnena och musiken lever kvar

1 av 2
NÖJE

Den 18 maj är det trettiofem år sedan Ian Curtis dog.

Sedan i februari har huset där det hände varit till salu.

På måndag är fansens försök att göra ett museum över.

Det är snart 35 år sedan Ian Curtis avslutade sitt liv hemma på 77 Barton Street i Macclesfield utanför Manchester.

Två månader senare – den 18 juli 1980 – släppte Joy Division skivan ”Closer”.

Bandets andra album blev deras sista.

Sedan en månad tillbaka ligger huset där den 23-årige Joy Division-sångarens liv så tragiskt tog slut ute till försäljning.

Ingenstans i beskrivningen står det något om boendets historia.

Mäklarbilderna avslöjar inget annat än ett glest möblerat hem.

Men de som vet vet.

Det dröjde inte länge efter att tvåplanshuset, där Curtis bott med sin fru och dotter, lagts ut på bostadssajten Rightmove innan Joy Division-fansen började organisera sig.

Man ville öppna ett museum över Ian Curtis.

Den 13 februari startades en insamling med målet att få in 150 000 pund till köp och renovering.

Planen var att återställa interiören så att den blev som den var när familjen Curtis bodde där.

Chansen att det kommer bli fansen som tar över 77 Barton Street blir dock mer osannolik för varje dag som går.

På måndag avslutas insamlingen och hittills har endast en procent av summan samlats in.

För 1 926 pund får man inget museum.

Hos Curtis gamla bandmedlemmar har åsikterna gått isär om det lämpliga i att människor ska vallfärda till huset där deras vän avslutade sitt liv.

Å andra sidan verkar Peter Hook och Bernard Sumner inte tycka lika om något.

I veckan gick Joy Division-basisten Hook ut med att han stöttade fansens idé om ett museum. I onsdags släpptes också biljetterna till den konsert som han kommer att hålla på kvällen den 18 maj.

Tio minuters promenadväg från 77 Barton Street kommer Hook att framföra alla låtar som Joy Division hann skriva under sina fyra år.

Konserten hålls i The Christ Church, som det sägs att Curtis brukade besöka, och intäkterna går till en förening för epilepsiforskning.

Det känns helt vansinnigt att inte vara där.

ARTIKELN HANDLAR OM