Jag gillar folk som gnäller

NÖJE

Finns det nåt mer misstänkt än positiva människor? Är de inte bara för dumma för att veta bättre? Människor som säger saker som: ”Jamen, det finns nåt POSITIV med ALLT!” (eller gärna i ordspråksform typ: ”Efter regn kommer solsken!” Eller: ”Inget ont som inte för nåt gott med sig!”) får mig att osäkra min jiffypåse med bajs. Och ni vet ju vilka de är. De ritar blommor på tvättstugereglerna och använder för många utropstecken när de skriver.

De låter sina barn spela in det utgående telefonsvararmeddelandet, ritar citationstecken med fingrarna i luften när de talar om känslor och de påstår sig vara allätare när det gäller musik. Ibland vill jag bara förklara för dem att saker inte a l l s alltid ordnar sig, att alla inte a l l s är snälla innerst inne och att det alldeles för ofta är så att efter regn kommer ännu mer regn.

Nä, jag gillar folk som gnäller. Faktum är att några av mina bästa vänner är gnällspikar. Det är en ren fröjd när deras vassa tungor slingrar sig som boaormar runt dagens intet ont anande hatobjekt (folk som inte står till höger i rulltrappan, pappershållarna på offentliga toaletter, Regina Lund, de skrämmande stora kanelbullarna på innerstadsfiken, Ohoj herr Bäver! och krogar som serverar mat i plockepinnuppläggning) som de sen omsorgsfullt dissar till döds.

Men det finns strikta regler för proffsgnället. Allt banalt insändargnäll är förstås helt förkastligt (läs: ”Ge Astrid Lindgren nobelpriset n u!”) och inskränkta taxichaufförer som använder sina bilar som rättshaveristiska/rasistiska värvningskontor borde få sin legitimation indragen. Pengar och väder är till för amatörer, och självömkan går an bara om det är i anekdotform (Som Ulf-Lundell-stal-min-flickvän-Göransson.

Golfapplåd!).

Gnällvirtuosen är nämligen en passionerad sort. Han kysser och han slår ihjäl med samma varma själ. Hatobjekten varierar - och spelar om sanningen ska fram inte så stor roll – men passionen består. Det gäller att ha den giftigaste tungan, den mest slipade retoriken och den snyggaste Oscar Wilde-slutsatsen.

Men det viktigaste av allt är att för att gnälla måste du tänka efter. De riktiga disskungarna är de som har förmågan att leta efter m e n i n g med allt de ser. För att komma underfund med hur saker egentligen fungerar. För allt kritiskt tänkande börjar med gnäll.