Nöden har ingen lag

NÖJE

Min väninna har en pojkvän som inte bajsar.

De har varit sambos i tre år. Än har han varken efterlämnat fartränder i toaporslinet, kväljande aromer eller befunnit sig i badrummet med olåst dörr i mer än två minuter. En enda gång har hon hört honom släppa sig i sömnen och då var det inte ens en rejäl brakare utan en ynklig liten pffffjutt.

Hon kan inte dra andra slutsatser än att han helt saknar tarmfunktioner.

Detta har genererat en viss prestationsångest hos henne. Hon vill så gärna leva upp till hans non-exkrementa standard att hon hellre skulle sprängas inifrån än göra nummer två så han ser, luktar eller hör. Inte helt lätt, kan man tycka, men det här är en både kreativ och beslutsam kvinna.

Förra veckan sattes hennes list och ambition på hårt prov. Väninnan var nämligen riktigt risig i kistan efter en förrädisk räksoppa. Magen mullrade, tarmsystemet bubblade och hon kände sig som en kokande gryta. Det var bara en tidsfråga innan innehållet svämmade över.

Pojkvännen satt och kollade på fotboll i deras prydliga etta och var inte alls sugen på att kila ut och hyra en film, handla middagsmat eller någon annan av de desperata åtgärder min väninna föreslog för att evakuera honom till annan ort.

Så när den lilla sköldpaddan stack ut huvudet där bak och nosade på trostyget, vidtog hon den mest desperata bajsåtgärd jag har hört talas om.

Med en handfull servetter i näven (toapapper var otänkbart), flydde hon lägenheten och gick ut på balkongen. Balkongen vetter för övrigt ut mot en av Stockholms största öppna ytor, ett gigantisk torg där tiotusentals människor passerar varje dag.

Av servetterna byggde hon ett litet fågelbo, lagom för att rymma si sådär två-tre apelsiner. Sedan drog hon ner byxorna, hukade sig över det lilla boet och lät naturen ha sin gång.

Efter förrättat värv, torkade väninnan sig, täckte den stinkande högen med mer servetter, bakade ihop klumpen till en boll och släppte den rakt ner på trottoaren sex våningar längre ner. ’’Herregud!’’ sa jag när hon hade kommit så här långt i berättelsen, ’’vad hade du gjort om pojkvännen hade kommit ut?’’

’’Jag hade hoppat efter’’, sa väninnan utan att tveka eller röra en min.