Snuskastare är djävulen själv

NÖJE

Vi diskuterar hur man skulle dela upp mänskligheten om man blev tvungen att supergeneralisera. Ni vet. Identifikation. Eller pest eller kolera om man så vill. Vilka skillnader är grundläggande?

Vilka vill man umgås med och vilka vill man posta jiffypåsar med bajs till? Man är ju så spytrött på kvinnor-är-från-venus-mänfrån-mars-blahablaha (könsindelning är såååå 1900-tal), och vänster eller höger känns inte heller relevant när partiprogrammen börjar se oroväckande karbonkopierade ut. Och visst är klasskillnader viktiga, men kanske inte alltid helt avgörande. Sen propagerar jag rätt länge för min gamla käpphäst idioti kontra intelligens, men det stupar på bevisföringen. Nä, när vi kokar ner det kommer vi fram till att mänskligheten – enligt gammal hederlig amerikansk Hollywoodprincip – faktiskt bör delas in i de Onda och de Goda. Man är helt enkelt antingen det ena eller det andra. Darth eller Luke.

Det är inte alltid så lätt att veta vilka som är vilka. En fredsmäklare kan lika gärna ha ett krasst karriäristiskt uppsåt, och en satanist kan bara vara en mer kreativ variant av new ageare. (Och new age får snarare kategoriseras som idioti än ondska. Även om det kliar i jiffypåsförslutaren när ämnet kommer på tal.)

Men slutligen lyckas vi hitta definitionen på den absoluta ondskan; att sprätta snus i taket. Jag menar hur ond får man bli? När man inte ens kommer att få bevittna förnedringen när en person slutligen blir träffad av en nedfallande, komprimerad tobaksspottloska, utan de facto nöjer sig med att veta a t t det kommer att ske. Förr eller senare. Då är man genuint ondskefull. (Varianter på temat finns förstås. De som står väldigt nära en i bankomatkön. Eller cafépersonal som är sadistiskt overksamma medan espressokaffet droppar ner i koppen i stället för att skumma mjölken samtidigt.)

Och det levande beviset på äkta godhet måste vara min vän O. Han har som egenhet att städa offentliga toaletter. Torka kiss från golvet och putsa upp handfatet en smula så att nästa toalettbesökare ska få en lite behagligare upplevelse. Ingen vet att det är just han, utan på ett superhjälteaktigt sätt verkar han i det tysta för att se till att nattens toaletter blir lite renare, och därmed gör någon kissnödig öldrickare – utan att han ens kommer att förstå varför – mycket lyckligare.