Chocken i Bergmans flyttlådor

NÖJE

Ingmar Bergman skänker 45 flyttlådor till Filminstitutet.

Men vad var egentligen i dom...

Obekräftade uppgifter talar om chockupptäckter.

Fem lådor ångestsvettat sänglinne.

Tre lådor sönderfrukosterat porslin.

Och inte mindre än tolv lådor med slipovrar och koftor.

Fler har man inte vågat öppna, hävdar en synnerligen välunderättad källa.

Jaja.

Så kan det gå.

Näeh.

Skojar bara.

Men tanken svindlar. Tänk om.

Vad skulle vår norska filmmadam då ha sagt inför världspressen mot en fond av flyttlådor?

Och, nu blir det riktigt spännande, vad har vi att vänta för våg av kartonger nu efter detta förlösande lass?

Vågar vi hoppas på ett flyttlass från Per Oscarsson. Sannolikt laddat med kalsonger. Den mannen är ju dokumenterat helt tokig i att ha flera lager på sig. Adressat: Björn Borg, kalsongkungen.

Eller vad är det som Lena Ph just nu packar i sina lådor? Kan det vara all grannlåt hon sydde själv under de stora åren då allt bara liksom dansade i neon. Adressat: Excellence.

Joey Tempest packar just nu spandexbrallor och midjekavajer i skinn. Adressat: Handelsminister Pagrotsky.

DiLeva har trasslat in sig i kaftanerna i garderoben och vet inte riktigt hur det ska sluta.

Kjell Sundvall har packat alla rutskjortor och boots för direkt transport till Lars Weiss (Kjell, det är fel storlek).

Men alla säger sig på allvar tro att ABBA:s alla scenkostymer ska gå direkt till Kent för att ge Kalasturnén lite extra lyft. Jag hoppas på Jocke i Björns Waterloo-spaceman-kläder och Harri i Fridas glitterkattscape.

Kent förresten, lär ha packat alla sina gamla insvettade kostymer och skickat dom till The Hives, men det lär inte ha landat i god jord.

Inte lätt det där.

Själv sitter jag här och packar.

Kanske gör du det med.

Det är något förtvivlat sentimentalt och rörande, naturligtvis, om vi ska vara allvarliga en stund, att Bergman sitter där ute på Fårö och systematiskt summerar sin gärning. Att han förbereder epilogen.

Att han säkrar det material som finns och placerar det i rätta händer.

Hur många före honom har inte plundrats som pyramider.

Hur många stora kreatörer borde inte ha gjort samma sak.

I stället för att bli offer för efterlevandes hutlösa penningbegär. Som solkar minnet och knappast kröner ett livsverk. Med ständiga utgåvor av skisser, demotejper och material som säkert var just menat för byrålådan. Och som inte skulle användas som lockbete för att få fansen att köpa samma gamla material en gång till.

Hur tänker Ulf Lundell?

Kanske har han börjat packa han med...