Vecko-Revyn som lärobok

NÖJE

I min gymnasieklass gick en tjej som var en riktigt plugghäst. Min gymnasiekompis litade, till skillnad från mig, inte på tur, improvisationsförmåga och allmänbildning när det gällde centralprov i matte. Det kan förklara varför hon fick en femma och jag knappt en trea.

Men den dag hon fick korn på den näst snyggaste av min hemstads lokala popstjärnor, kastade väninnan formelsamlingen och började intensivplugga Vecko-Revyn. Särskilt intressant var artikeln ”Så får du honom intresserad av dig”. Där fick hon lära sig att spela mystisk genom att säga att hon hade drömt om popstjärnan men hon fick samtidigt inte säga VAD hon hade drömt. Så hon skuttade fram, fnittrade bakom sin kupade hand och sa, helt enligt reglerna, ”jag drömde om dig i natt”. Den lokala popstjärnan spärrade förstås förvånat upp sina klarblå ögon och undrade vad hon hade drömt.

”Tihi tihi, jag minns inte”, fnittrade min rodnande gymnasiekompis och skuttade därifrån.

När hon hade kommit till steg 12 i Vecko-Revyns artikel hade det gått närmare ett år, men min ambitiösa gymnasieväninna var aldrig den som hoppade över några kapitel i läroboken. Steg 12 innebar att hon skulle tala om för killen att han var FARLIG. Inte snygg, inte smart, inte intressant? Utan farlig.

Så en lagom lullig kväll på krogen, vinkade hon in honom i ett hörn för att hon ”ville säga något”. När den lokala popstjärnan motvilligt hade slitit sig från sina vänner för att prata med den jobbiga tjejen, undrade han lite uppgivet vad det var hon skulle säga som var så viktigt.

”Det törs jag inte säga. Du. Är. Så. FARLIG!” fnittrade min väninna och pinnade i väg.

Nu kan man tycka att min väninna var fånig. Eller att artikeln var fånig. Men fånigast av allt var att den lokala popstjärnan i största hemlighet blev smickrad och förtjust över att min gymnasieväninna tyckte han var farlig. Det har han berättat för mig i största förtroende och jag har heligt lovat att inte föra det vidare.

Förra lördagen var jag tärna på deras bröllop. När jag hasade uppför kyrkgången efter gymnasieväninnans tremeterssläp, skrattade jag för mig själv. Det lönar sig att vara plugghäst. Det borde jag ha fattat redan när jag fick en trea i matte.

ARTIKELN HANDLAR OM