Skön revansch för Mathias Holmgren

NÖJE

Soloalbumet ekar av Barbados.

Men Mathias Holmgren står stark på egna ben.

”Vägen hem” (Mariann) är en präktig revansch.

Foto: Foto: PETER KJELLERÅS
Släpper soloplatta.

För Barbados återstår fortfarande att bevisa att de klarar sig utan Mathias Holmgren. Själv bevisade han det redan med succén ”Något som kan hända” för flera år sen.

Den 13 sånger starka solodebuten ”Vägen hem” är bara det feta strecket under.

Det var aldrig nåt snack om att bildsköne Holmgren med sammets ögonen och sammetsrösten inte skulle kunna bli framgångsrik i eget namn.

”Vägen hem” är en perfekt avvägd blandning av Nina & Kim-schlager, Barbados-pop och fantastiska ballader. Bara ibland spretar det lite ojämnt - här är trots allt sex eller sju olika producenter inblandade.

Det är imponerande att slutresultatet trots det är så väl sammanhållet.

”Långt bortom tid och rum” från Melodifestivalen och ”Älskar älskar inte” representerar en slags klinisk maskintyngd schlager, som jag i ärlighetens namn har lite svårt för. Det blippar och det bloppar, men låter som givna dagishits.

Det vilar mycket av Barbados ande över Mathias Holmgrens solodebut. Jag kan tänka mig att en andra platta med Barbados hade kunnat låta ungefär som ”Vägen hem”.

Extra starka är de texter som skrivits av Mathias Holmgrens livskamrat Johan Thorsell.

Hör bara de glödande kärleksorden i ”Och bara med dig är jag hel”, en träffsäker svensk tolkning av Jostein Hasselgårds pianoballad ”I”m not afraid to move on”, som gjorde succé i schlager-EM 2003.

”Ett ljus för dig” hoppas jag blir sommarens stora Holmgren-tryckare med en refräng som får honom att ge sitt yttersta. Kompositörer: Johan Stentorp, Niklas Jarl och Johan Thorsell. ”För i lågans sken finns inget mörker kvar”, sjunger Holmgren i den stundtals närmast bibliska texten.

”Sommaren utan slut” är lite skön lättlatino, och ”Dille” Diedricsons och ”Pling” Forsmans mättade ”I en soluppgång” med - faktiskt - Björk-influerat intro är hämtad från kommande tv-serien ”Kommissionen”.

En av albumets starkaste sånger - ”Tidsmaskin” - är en jublande poplåt med en fullständigt självklar refräng. Tidsmaskiner har vi väl alla önskat oss för att kunna göra dumheter ogjorda.

Titelspåret, slutligen, är en vacker pianoballad av Magnus Andersson, med första strofen nedärvd från Dan Hills 70-talshit ”Sometimes when we touch”, bland annat tolkad av Kikki Danielsson under titeln ”När vi rör varann”. Cirklar sluts verkligen, armar sträcks ut bakåt och framåt på tidsaxlarna.

Mathias Holmgren är det mogna alternativet till dem som vuxit ur Jimmy Jansson-byxorna.

Bäst just nu

Michael Nystås