Ensidigt utbud i tv-landskapet

NÖJE

D­et fattiga svenska tv-landskapet har bara gott om en enda sak: angloamerikansk underhållning för målgrupperna 18–34 år. Med sändningstillståndet för Stenbeckkoncernens TV 6 fick digitalnätet mer av vad det redan fanns så mycket av. Regimen Persson står för en tv-politik utan visioner.

Bara två veckor efter starten den 9 maj för TV 6 debuterade nästa svenskspråkiga reklamkanal sänd från London med One Television, ägd av amerikanska SBS-koncernen, i sin tur dessutom ägare till Kanal 5, The Voice och Canal+. Svenske kanalansvarige Carl Fredrik Malmberg säger i en intervju att kanalen siktar på de tittare som ”blir över” när SVT och TV4 alltmer jagar yngre målgrupper. Annonsörerna lockas med att ­publiken på 40+ har gott om pengar, är ”nyfiken men ändå konservativ”. Lockbetet till publiken ska vara ”inslag av europeiskt drama, film och nyheter”.

Frågan är om den publiken finns. I bästa fall kan den nya kanalen bli ett trevligt komplement till SVT:s profil. Inget talar nämligen för att äldre tittare upplever sig övergivna av SVT. Snarare har SVT:s satsningar på yngre tittare varit en skickligt genomförd breddning.

Problemet är snarare att SVT inte tydligare profilerar sitt övertag gentemot övriga kanaler med ständig närvaro vid de internationella festivalerna. Det övertaget döljs i företagets ensidiga haussande av angloamerikanska serier och shower i de dagliga programtablåerna. Med satsningen på 25 år gamla sketcher av brittiske komikern Tommy Cooper väljer SVT att förvandla sig till ett törnrosaslott, som om inget roligt hänt i tv-världen sen tidigt 80-tal i brittisk tv.

Det angloamerikanska greppet om företaget är så starkt att utrymmet för europeiskt icke-engelskspråkigt blir känsligheter i stället för kompetens att ge järnet för. Veckans exempel, ett franskt reportage, ligger alltså på bästa tid fredag endast tack vare att det sänds som ”K special” och handlar om manusförfattare och producenter i, just precis, den amerikanska serievärlden.

Annars finns det franska dokumentärer även för europeiska sammanhang. Som Virginie Linhart med sin dokumentär om tredje vägens socialdemokrati med stort utrymme för både Kjell-Olof Feldt och Göran Persson. För den som vill ha mer än Janne Josefssons tillbakablickar med Feldt på torsdag.

Kerstin Hallert