Jag vill ha festivaler på höstarna också

Läs Tara Moshizis krönika

Tara Moshizi.
NÖJE

Var är musikfestivalerna när vi behöver dem som bäst?

Fler arrangörer borde göra som Stockholm Jazz Festival och låta hösten bli den nya sommaren.

Jag har aldrig varit en krypa-upp-i-soffan-och-sippa-te-tjej.

Jag ställer mig helt oförstående när folk börjar jiddra om att luften nu känns så ”härligt krispig”, och jag kastar sorgsna blickar på mina sommarklänningar när andra applåderar kylan eftersom man ”äntligen får lov att klä på sig”. Och sorry naturen, men du är faktiskt mycket snyggare i grönt än i gulbrunt.

Ni fattar. Hösten och jag är inte direkt tajta vänner. Har aldrig varit. Bortsett från nyss nämnda anledningar, beror det också på ett jag känner en stor, ekande ... tomhet.

Konsertmässigt, alltså. Det är oktober nu, men jag har fortfarande inte kommit över att musiksommaren är slut. Och det känns som att det dröjer ett ljusår till nästa.

Visst, det finns en rad klubbgigs och arenakonserter att gå på i höst, men det kan ändå inte riktigt jämföra sig med sommaren där man kan kryssa mellan festivalerna och däremellan fylla tomluckorna med spontana parkspelningar. Och egentligen är det ju faktiskt under den här mörka tiden av året som man allra mest behöver fina musikupplevelser att klamra sig fast vid. För att uthärda resten, liksom.

Men se, så tändes ett litet ljus i mörkret. Ett av mina absolut största favoritevenemang under året, Stockholm Jazz Festival, har haft den goda smaken att flytta fram och flytta in.

I stället för att publiken ska behöva stå och småhuttra under bar himmel på Skeppsholmen några kyliga sommarkvällar går festivalen av stapeln under den här oktoberveckan. Inomhus.

Ett lyft för festivalens ekonomi, vittnar festivalchefen Lena Åberg Frisk om i SVT:s Kulturnyheterna. Ett lyft för oss höstdeppiga musikälskare säger jag. Inte minst efter att ha gästat festivalen under veckan.

Nu önskar jag bara att fler arrangörer vågade göra stora musiksatsningar även höst- och vintertid. Konkurrensen på sommaren är redan tillräckligt stor, medan resten av året gapar tomt.

Tills det blir verklighet tänker jag fortsätta drömma om att de stora festivaljättarna ynglar av sig. För visst vore det flott med exempelvis ett Peace And Autumn Love och ett Way Out Winter West?

Tara Moshizi