Småputtrigt – men berör inte

Läs Sandra Wejbros tv-krönika

NÖJE

Om någon ska lyckas är det Jonas Gardell.

Men efter en och en halv timmes helkväll på SVT står det klart:

Scenshower är sällan rolig tv.

Sandra Wejbro.

Jag började ge upp hoppet redan efter att ha sett tv-versionen av Mia Skäringers hyllade föreställning ”Dyngkåt och hur helig som helst”. Utan att uppleva atmosfären inne i teaterlokalen kändes showen platt och medelmåttig.

”En helkväll med Jonas Gardell” sammanfattar en karriär, men bjuder även på gäst­artister som Ulrik Munther, Helen Sjöholm, Sarah Dawn Finer och Gertrud Stenung. Publiken får ställa frågor och Gardell drar några av sina greatest hits-skämt (bl a det om filmfestivalen i Adak).

Som bäst är det när han kärleksfullt driver med maken Mark Levengood, segast är gliringarna om Anton Hyséns röv.

Det är småputtrigt och ganska mysigt. Men jag blir aldrig känslomässigt rörd (som när jag sett Gardell live) och musiknumren är många och långa.

Gissar att man borde ha varit där, helt enkelt.
 

Premiären av ”Let’s dance” (TV4) satte förmodligen rekord i antal reklam- minuter per danssteg. Två timmars programtid inklusive minst en halvtimme annonsörer.

Men Maria Monta­zami ger verkligen valuta för pengarna. Hennes tankspridda förmåga att alltid säga precis vad hon tänker hjälpte TV4 i deras övertydliga försök att måla upp ett triangeldrama mellan Jennifer Åkerman, danspartnern Calle och hans flickvän Molly Nutley som tävlade förra året.

Glatt pekade hon ut Calle och Jennifer som potentiellt kärlekspar.

I övrigt då?

Erik Segerstedt har uppenbart fått rollen som årets ögongodis av domaren Tony Irving. David Hellenius hyllade träff­säkert ”Robinson”-Robbans ”nu är jag äntligen tillbaka i tv”-hopp. Håkan Dahlby äger ett bländande leende och en spirande rätts­haverism (han tar detta på stort allvar). Bäst var 16-årige Oscar Zia som bjöd på detta citat:

– En matador är en spansk gubbe som mördar tjurar och sån är inte jag. Jag är glad.
 

I kväll ser jag ”Dödsfallet” (21.45, SVT2).

Ha!

Öppningsscenen i ”Lejonkungen” (SVT1) med Elton Johns ”Circle of life” och lille Simba som presenteras för djuren på savannen … Rysningar.

Gah!

Jeremy Irons är en fantastiskt ond, brittisk Scar.

ARTIKELN HANDLAR OM