Fängelseserie som lyckas bryta ny mark

Läs Sandra Wejbros krönika

NÖJE

”Det här är inte Oz”.

Med de orden stängs fängelsedörrarna bakom oss.

Sandra Wejbro.

Att Netflix nya serie ”Orange is the new black” (premiär 11 juli) strösslar referenser till den mardrömslika fängelseserien ”Oz” är knappast en slump. Inte bara för att det är serien alla nya fängelseskildringar måste mäta sig emot.

”Oz” var tillsammans med bland andra ”The Sopranos” och ”The wire” startskottet på en tv-guldålder som sedan mitten av 90-talet bara växt sig starkare. Det är en kreativ flodvåg som inte ens väjer för loja sommartider.

Tre av de sex vinnarna av Critics choice awards som ”årets mest spännande nya serier” har premiär i månadsskiftet juni/juli i USA. Det är Stephen King-skräckisen ”Under the dome”, ”Ray Donovan” med en lysande Liev Schreiber som Hollywood-fixare och ”The bridge”, den amerikanska versionen av dansk-svenska succén ”Bron”.
 

Även Netflix väljer att släppa sin bästa originalserie sedan ”House of cards” mitt i sommaren.

”Orange is the new black” handlar om Piper (Taylor Schilling) som tvingas lämna sin snälle fästman (Jason Biggs) och det ekologiska medelklasslivet i Brooklyn för att betala en ungdomssynd – att hon som 22-åring agerade kurir åt sin knarksmugglande flickvän.

I kvinnofängelset möter hon en svårbegriplig värld som styrs av kökschefen, den stenhårda ryskan Red (en lysande Kate Mulgrew). Svarta, vita, latinos och gamlingar – gränserna är skarpa men inte omöjliga att överskrida.

Jag kan inte minnas när en så stor och spretig grupp kvinnor fick ta plats i en tv-serie senast. Tonen sätts redan i seriens intro där Regina Spektors ”You’ve got time” spelas medan närbilder av fångarnas ansikten flyter förbi.

Min favorit är transsexuella Laverne Cox som bryter ny mark med sin starka skildring av Sophia, en man som korrigerats till kvinna.

– Varför skulle någon vilja ge upp att vara en man? Det är som att vinna på lotteri och ge tillbaka lotten! rasar en medfånge och möts av Cox ledsna blick.

Stereotyper som butchiga lesbiska som ”tar fruar” och sadistiska väktare nyanseras och får liv. Tack vare smarta tidsklipp får vi se glimtar av fångarnas tidigare liv utanför murarna.
 

Det är HBO-naket och skitigt – men det är inte ”Oz”. ”Orange” är nämligen en komedi också.

Glömde jag nämna den detaljen?

1 av 2

WEJBROMETERN

Stekhett

”Story of film” är magiskt bra. En extra hyllning till SVT som efter programmet visar filmklassiker i sin helhet.

Ljummet

”Dexters” åttonde och sista säsong har börjat hoppfullt starkt. Få saker är vackrare än ett värdigt slut.

Iskallt

Kalkondeckaren ”Morden i Midsomer”, SVT 1, är inte ens kul längre.