Jag sprang i sick-sack och såg mördarbilar

NÖJE

ROCKVILLE

Det var som i Oliver Stones "Natural Born Killers" .

Men att vara med under inspelningen av världens största tv-drama var läskigare än att se det på tv.

Jag sprang sick-sack, hukad och såg krypskyttar och vita mördarbilar överallt.

Wolf Blitzer.

Wolf.

Blitzer.

Det är ett sjuhelsikes namn på en reporter.

Men han säger inte så mycket han heller, trots att han är Mr CNN.

Precis som de andra kärvt välsmorda ankarna från CSNBC, Fox News, CBS, NBC, ABC och 14 andra som står här bredvid vid polistationen i Rockville - det ser ut som en campingplats med 10-15 satellitlastbilar - är han en mästare på att låta tung och trovärdig och hålla spänningen vid liv utan att egentligen veta något.

I jakten på mördarna kring Washington blev tv kanske för första gången förminskat till att enbart vara en budfirma för polisens meddelanden till mördarna.

Det fanns lite analys för det fanns ingen fakta att analysera, det fanns lite kritik av polisen för polisen var den enda informationskällan - som man inte ville stöta sig med. Däremellen dök 100 talande huvuden upp, alla "experter" men utan information. Tittarsiffrorna gick upp för alla nyhetskanalar med cirka 15-20 procent under mördarjakten.

- Jag tackar media som bär ut budskapet, sa polischef Charles Moose i en förmodligen ofrivillig referens till det klassiska och svårtolkade uttalandet "media is the message".

Mördarjakten blev den ultimata dokusåpan, allt det som Quentin Tarantino och, framför allt, Oliver Stone (som gjorde seriös drama av komedi-manuset) förutspådde i "Natural Born Killers".

Sändningarna rullade på döpta till "The Psycho Sniper", "Serial Killer On The Loose", "The Tarot Killer" eller "The Beltway Sniper", beroende på vilken tv-kanal du följde.

Verkligare än verklighet, sannare än sant. Men ändå inte.

Tv blir aldrig på riktigt, inte längre. På Fredrik Belfrages tid var tv det enda riktiga. Sedan dess har vi vant oss med motsatsen. Nu blir det bara aningen, aningen mer riktigt om händelserna vi råkar se faktiskt är på riktigt. I stort sett kunde det ha varit några avsnitt av "CSI".

För de fyra miljoner invånarna var det på riktigt. Och jag sprang från bilen i sick-sack till olika ställen på morgnar och kvällar. Det såg löjligt ut. Men man vet aldrig. Det är väl en läggningsfråga.

I tv-apparaten var det inte otäckt. Då var det underhållning. Det är så det är med tv och det går inte att slappt kritisera det. Jag tror att de flesta är kloka nog att begripa vad de ser, själva dra slutsatser och inte minst att välja informationskälla.

Det intressanta är när tv-kanalerna vet om att de inte bara levererar "nyheter" utan även "underhållning". De kan inte alltför starkt påpeka det för då tappar de trovärdighet hos korkade tv-tittare, som liksom kan komma dem på spåren. De kan heller inte avstå från självinsikt för då föraktas de av smartare tv-tittare.

CNN är bäst på balansen, och de har Wolf. Blitzer.

Det ska bli skönt att komma hem till trygga New York City. Och tv:n. Verklighet är överskattat.

Knäcks in the city

Fredrik Virtanen [email protected]

ARTIKELN HANDLAR OM