Alla aktiva ickerökare är trångsynta töntar

NÖJE

NEW YORK

Donald Sutherland är en dåre.

Gillar dårar. Men inte tråkiga dårar.

Gosse, är Donald en tråkig dåre!

En hund bet mig i benet på en bondgård i den så totalt bisarra byn New Sweden där 17 svenskättlingar förgiftats av arsenik i kyrkkaffet (amerikanskt, klent kaffe är rena giftet, brukar vi säga, men det där var ju löjligt).

En golden jädra retriever.

– Det är allright, sa hundägaren – vänligt – efter bettet.

Va?

För honom kanske.

Avskyr hundar. Och hundägare. Alla utom Martin Wåhlstedt och hans jackrussell Alice.

Nå. Det slutade med stelkrampsspruta på akuten.

Satt i torsdags på ett hotellrum med sex andra journalister och väntade på Donald Sutherland, legendarisk pappa till Kiefer som filmat med Fellini och den absolut bästa på att spela män-i-långrock-inom-staten-som-sitter-på-insiderinformation.

– Här kan jag inte gå in, säger Donald och vänder i dörröppningen.

En pr-brud kommer in, undrar om vi rökt.

– Nej.

– Finns det någon rökare här?

– Jo, jag, säger jag. Tog en utanför för två timmar sedan.

– Ah, ja, du förstår, Donald är oerhört allergisk mot rök.

Whaz? Alla är förbryllade. Ingen känner nån röklukt. Utom D-o-n-a-l-d.

De andra får gå till ett annat rum för att intervjua den skäggige. Inte jag.

Här hade man ju kunnat få en tankeställare. Här hade man ju kunnat låtit sig tryckas ner.

Men sanningen är förstås att Donalds problem inte är en fet allergi utan en fet neuros. Donald är en fullfjädrad dåre, så totalt i klass med människor med stödkrage runt nacken. Gosse, gosse, gosse, sicken dåre!

Dår-Donald hade lika gärna kunnat vara astralresenär, vegetarian eller elallergiker. Hans problem är psykosomatiska, inte fysiska.

Jag förringar nu inte psykosomatiska problem. De är fortfarande problem, ehuru inbillade.

Men Donald är en tönt. Alla aktiva icke-rökare är töntar, oavsett hur det nu yttrar sig.

Vi talar om ”icke-rökare”. Inte folk som ”inte röker”. Det är stor skillnad. De flesta som inte röker är softa människor som visar respekt för andra människors svagheter och laster och självmordsförsök och som inte tjuter som en bebis för att kläderna ”luktar rök”.

Icke-rökare, däremot, är utan några undantag trångsynta, självgoda och tråkiga människor som alltid också är snåla och som föredrar Beatles framför Stones.

Allt detta hänger ihop. Kan inte förklara hur.

Icke-rökarna är inte många men de är bara bra på att höras, vilket bevisas av att borgmästare Bloomberg, som infört rökförbud på krogarna här, är den mest impopulära borgmästaren i New Yorks historia.

Nej! Maila inte. Det finns inte ett enda ben i era tråkiga kroppar som jag inte föraktar.

Donalds son Kiefer är rökare. Hans son.

Det, tror jag, säger allt.

Gissar också, förresten, att Donald är hundägare.

Fredrik Virtanen

ARTIKELN HANDLAR OM