Supersvart - då festar New York

NÖJE

NEW YORK

En batteridriven radio upphängd i ett hänglås på ett asiatiskt ställe som säljer kyckling, ris och curry för fem dollar spelar Warren Zevons "Werewolfs of London".

Det är fredag.

Det är en märklig fredag.

Elektriciteten är fortfarande utslagen här i East Village. Telefonerna fungerar ibland. Många saknar vatten. Vissa bor på 80:e våningen.

Vi köar till de delis som håller öppet för ljummen läsk, stearinljus och spamskinka.

Det är 90 grader varmt.

Det sägs att strömmen har kommit tillbaka i Midtown. Det sägs att den försvunnit igen. Ingen vet någonting men alla längtar efter is och luftkonditionering och upplysta trappuppgångar.

Stämningen är: luguber.

Annat var det i går.

Vilken fantastisk natt. En legendarisk New York-natt.

Det borde inte kunnat hända, verkligen inte, det är en jätteskandal, huvuden måste rulla, men nu hände det och runt 50 miljoner människor i nordöstra USA blev av med strömmen och allting, allting, slutade att fungera.

Supersvart.

Så vad gör New York?

New York gör fest.

Över hela stan anordnas improviserade partajer på gator, i parker och på hustak. Bilradior spelade Jay-Z och Beyoncé och alla, alla, var med om och samma sak. Det var myckert vackert.

Det finns mycket kärlek i New York City. Men det krävs nåt speciellt för att den ska komma fram.

Själv gick jag över gatan, där Min Hippa Granne, Diaz och ett gäng homies från Jamaica, Queens, grillade hamburgare och kycklingvingar, med en flaska smirnoff som späddes med isad apelsinjuice och delades broderligt, liksom ett par biffar som motvilligt hade börjat tina.

Min Hippa Granne, Drew heter han, har en hund, Diaz likaså och vi brukar nicka lite skrämt på varandra när vi ses på gatan men vi hade aldrig sagt ett ord tidigare.

Nu var vi som bröder. Det var 7:e gatan mot världen.

I hela resten av stan pågick liknande kvartersfester och rapporterna strömmar in om hur alla New York-bor hjälpt varandra med allt möjligt under det här direkt livsfarliga dygnet.

Bara i New York, barn, bara i New York kan nånting sånt här hända utan att det blir kaos, plundring och elände.

Men. Enough already. Det är inte roligt längre. Det är Indien.

Jag har en mycket stor, och besvarad, kärlek till elektricitet och vill ha den tillbaka.

Nästan allt är fortfarande stängt på Första avenyn. Men Sapporo East säljer faktiskt mat - två rätter lagade på gasspisen - och den lilla radion spelar Warren Zevon.

De borde spela "Back in the USSR", tänker jag, för det här känns som Sovjetunionen.

Och vet du vad.

De spelar Beatles "Back in the USSR", och tre låtar till från "The White Album". Jag tänker:

Det är ändå en riktigt bra skiva.

Knäxxx in the city

Fredrik Virtanen

ARTIKELN HANDLAR OM