Låtom oss bara böga

Fredrik Virtanen ser fram emot att få böga ifred

Foto: ap
GRÄNSLÖSA Det är Prideveckan, dagar då alla kan få böga ifred utan moralpoliser, skriver Fredrik Virtanen.
NÖJE

Nu bör jag passa på att böga. Gör det du också.

Vi har en vecka på oss, sedan kan det vara för sent, åtminstone utan risk för repressalier.

Detta är min favoritvecka. Jag tror att det är allas favoritvecka. Det borde vara allas favoritvecka.

Den här veckan kan vi böga, och vi kan böga ifred, utan konsekvenser, utan surblickar från småaktig traditionalism eller trångsynt bigotteri eller storföretagsköttighet eller lågutbildad krogpolis som avskyr dekadens.

Så låt oss böga.

Ingen jävel kommer att tjafsa. Inte en enda hantverkare eller bankman eller journalist, och ingen ynka sverigedemokrat kommer att tala om ras och naturlighet, och ingen besynnerlig RFSL-byråkrat kommer att propsa på dubbla kondomer och inte ens den mest inpiskade kristdemokrat kommer att försöka stoppa en kork i ... kättjan ... och inget huliganslödder kommer att utsätta oss för hatvåld och ingen sportlelle kommer att fördöma oss om vi bara kilar runt knuten lite.

Ingen kommer att slå oss blodiga på gatan för att vi bär trånga kläder över överdimensionerade överkroppar och tunna gubb-ben och ingen kommer att ta fram en ficklampa och lysa oss i ögonen och skrika tjackskandal eller kåtskandal och ingen kommer att kräva en förklaring, för någonting, inte ens för vår allra löjligaste plym eller våra fetaste flatlinnen.

Det är Pride i Stockholm denna vecka. Pridefestival.

Jag hoppas åtminstone att det är pridefestival.

Pride är att böga. Inte att ”våga böga”, som Fredrik Lindström skojade i ”Hassan” för 20 år sedan. Pride är att vara stolt över att inte vara sjatte, svenne, medioker, normal. Normal. Detta jävla ord. Kan vi bara få böga? Kan vi få göra vad fan vi vill? Kan vi få vara feta? Kan vi få vara fula? Kan vi få vara heta?

Kan vi få sjunga BWO-dängor? Kan vi få dansa till DJ Sash, Marit Bergman, DiLeva, Caroline af Ugglas och Vengaboys utan att någon satans uppstoppad smakpolis kommer och säger att det inte duger för att Den Goda Smaken får ont i magen.

Kan vi få älska Nour El Refai – en ung tjej som skriker mutta – utan att kallas banala? Kan vi få vara trivseltokigt familjehomo som Mark & Jonas, kan vi få vara ecstacystint bakgårdskåta som NN och hela hans band och kan vi få stanna kvar i garderoben om vi så vill och sköta det helt privat?

Kan vi bara få böga?

Ja, vi kan få böga.

En hel vecka. Och förhoppningsvis varje vecka därpå, utan tjafs.

FAKTA

VECKANS...

BABE. Carin Rodebjer, kläddesignern, har öppnat butik i Visby och sommarbor nere på Sudret där alla numer bär cowboyhatt. Cowboyhatt. Mycket sjukt. Förr var det Ulf Lundellsk halmhatt som gällde.

KATASTROFKOCK. Ernst Kirchsteiger. Barfotakungens inredningsprogram på TV4 är fröjdefullt, så varför i fan håller han på med matlagning, också? Det är som om Per Morberg skulle testa på karaktärsskådespeleri eller som om Soran Ismael skulle försöka vara rolig. Alltså inte Ernst grej. Hm... Är det, månne, en kokbok på gång och någon miljon kronor i Ernsts feta ficka från efterblivna husmödrar? Vi får se inom kort. Matlagningen måste få sin förklaring.

GOSPEL-MP3. ”What good am I”. Tjuren Tom Jones gör en cover på poeten Bob Dylan och pastorn gråter. Genialt pr-trick av skivbolaget att förhandsskissa på Jones spirituella skiva – som ingen visste var på väg, innan dess.

DÖD. Regissören Jan Halldoff. En kort tids sjukdom, ett slitigt liv levat, därpå var det över. Så kommer det vara för många av oss. Han blev 70 år gammal. Blir du?

KATASTROFKOCK II. Leila, TV4+. Allvarligt, kära big-eyes, är det kanske baken som är din grej, din enda grej? Att smeta in en lax i cirka tio – eller var det 18? – sorters örter och kryddor och – därpå! – trycka in enris i grillen, det är motsvarigheten till att mörda laxjäveln.

SJUKDOM. Facebooks grundare Mark Zuckerman meddelade att de sociala nätverkens kronjuvel numera har en halv miljard besökare. En halv miljard! Det är sex procent av världens befolkning! Frågan är: behöver vi fler kakrecept? Behöver vi fler slappa protestgrupper om djurförsök? Svaret är: Ja...

SYNDAVAKNANDE. Per Magnusson, Nöjesbladets anglofilaste indieoffer, har till sist förstått att gubbrocken är kung. I fredags tipsade han om John Phillips, Kirsty MacColl och Mamas and the Papas. Old school, good school.

ARTIKELN HANDLAR OM