Phoenix misär är årets bästa

Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag

Foto: Foto: AP
nu Joaquin Phoenix meddelar i filmen ”I’m still here” att han slutar som skådespelare. I stället satsar han på en rapkarriär, men i själva verket ägnar han sig åt att röka marijuana, sniffa kokain och beställa prostituerade.
NÖJE

Fejk eller inte – Joaquin Phoenix som ständigt påtänd, understundom nedbajsad, rappare i skägg och fetma är årets mest fascinerande film.

Dödsroligt om tomhet, idel tomhet.

Foto: ap
Phoenix under ”Walk the line”-tiden.

Personligen tror jag inte på att filmstjärnan Joaquin Phoenix hade bestämt att dokumentären ”I’m still here” skulle vara en fejk när den började spelas in. Däremot tror jag att han i efterhand vill få den att framstå som en mockumentär. Annars vore hans karriär över.

Det kanske den är ändå.

Öppen dekadens är inte populär bland försäljarna i Hollywood, hur rentvättad han än försökte framstå hos Letterman nyligen.

Spela roll.

Det viktiga är att han inte dör som brorsan River Phoenix.

”I’m still here” dokumenterar en döende stjärna, en döende människa. Den handlar om oss alla.

Vem vill inte, då och då, packa ihop all skit och bara börja rappa? Eller åtminstone köpa en enkel biljett med dem vi älskar långt bort från våra meningslösa 9 till 17-liv och börja leva på riktigt.

”I’m waiting for my real life to begin”, som Colin Hay och ”Scrubs”-ensemblen sjöng i ett klassiskt avsnitt.

Men var finns det, det där riktiga livet?

Det finns inte.

Det som finns är här och nu.

Det märker Joaquin Phoenix när han meddelar att han slutar som skådespelare, som marionett i Hollywood, för att söka sin konstnärliga frihet och i stället satsa på en rapkarriär.

Men inget blir bättre.

I själva verket ägnar han sig åt att röka oändliga mängder marijuana, sniffa kokain, beställa prostituerade, förnedra sina anställda vänner, bli nedbajsad av desamma, odla skägg, resa förstaklass och utveckla oaptitlig fetma.

Han kan vara världens genom tiderna lyxigaste offentliga tåg på väg mot kraschen.

Om Phoenix verkligen spelar – och ska jag tro på det så vill jag först se en bakom kulisserna-film som visar hur han från ren klarhet ”går in i rollen” – är hans prestation odödlig, i så fall är han den bästa skådespelare världen skådat.

Inte ens Stellan Skarsgård spelar packad lika bra i ”Aberdeen”.

”I’m still here” är en fascinerande – och direkt skitrolig – film om en vilsen själ som vill hoppa av men som inte har något annat än sin berömmelse, sitt förakt för nöjesindustrin och sitt självhat.

Han har inget att erbjuda sig själv. Han har bara fetma och pubertal sorg.

Det slutar med att Joaquin går ner i floden.

Allt är tomhet, idel tomhet.

Så. Vad ska vi göra? Gilla läget, som Leif GW Persson brukar säga. Gilla läget.

ARTIKELN HANDLAR OM