Släpp platta och tv – stena dig på en bok!

”Vi har drogat oss på dvd-boxar, stenat oss på Facebook-likes och supit sönder oss på enkla streamade känslor”.

1 av 2
Vi är Sockerstinna. Vi har fått väldigt mycket tv-socker det senaste decenniet sedan tv-serien kallades Den Nya Romanen. Nu är det dags att ­vända tillbaka begreppet, skriver Fredrik Virtanen.
NÖJE

Låt oss ta ”Breaking bad”, ”Sopranos” och ”Game of thrones”. Lägg till ­Facebook, Instagram och Google.

Alltså masskultur vi stenar oss på ­nuförtiden.

Lilla ”Stoner” slår allt.

Jag tänkte skriva om en bok i dag.

Jag läser inte så mycket böcker som jag borde.

Det är något på tv. Eller på telefonen.

Barn har snart helt slutat läsa. De umgås också hellre med ”läsplattan” (titt- och spelplattan). Barnens bildningsnivå har gått ner katastrofalt, säger Pisa.

Ja, erkänner, jag är reaktionär i denna ­fråga.

Vi blir dumma i skallen av internet. Vi fragmentariseras och stressas. Vi vet lite om väldigt mycket - en stund åtminstone, tills vi glömt vad vi googlade. Det är min tjurskalliga övertygelse tills vetenskapen bevisat att surfet gör oss människor mer kulturella, intelligentare, rikare, djupare och inte bara förenklar livet rent praktiskt och är roligt.

Vi kan googla ett svar på en sekund men inte förstå någonting egentligen. Vi myser i våra specialdesignade bubblor, allt är skräddarsytt efter våra val.

Att köpa en viss bok är också ett personligt val.

Men innehållet är ändå alltid oväntat, ­åtminstone i en bra bok. Det måste vara en bra bok. Annars kan man lika gärna se på ”Sherlock”, ”Fargo”, ”Mad men”, ”Game of thrones”, ja rent av på ”Let’s dance” om man har barnasinnet kvar.

Det sades för tio år sedan att tv-serien var Den Nya Romanen.

Nu har vi fått väldigt mycket tv-socker. Vi har drogat oss på dvd-boxar, stenat oss på Facebook-likes och supit sönder oss på enkla streamade känslor.

Nu är romanen Den Nya Tv-serien.

Vi säger så bara, okej? Romanen är Det Nya Internet!

Jag drömmer förstås men inget är ­modernare än att koppla ner sig. Det är bara så himla svårt att lyckas vara så modern. Internet är ju så skönt. Ständiga kickar, ständigt något att göra där­inne.

Men en lysande bok är rikare än 100 ­instagrambilder och fyra tv-serier. ­Kanske inte lika underhållande, men större, ­bättre.

Det verkar som att vi glömt det.

Därför tänkte jag skriva om en av alla dessa makalösa romaner.

Den heter ”Stoner” och har en lustig bakgrund. Den skrevs 1965 av universitets­läraren John Williams (1922-1994), fick ­fina recensioner, sålde 2 000 exemplar och glömdes bort.

Tio år efter författarens död gav New York Review of Books förlag ut den. Sedan har den spridit sig över världen, ”Den Största Amerikanska Romanen du aldrig läst”, skrev New Yorker. ”The must read novel of 2013”, kallades den av självaste ­Julian Barnes i The Guardian. Nu, eller strax, i maj, finns den på svenska (Natur & Kultur).

Det är en märkligt liten, stor roman. Så anspråkslös i tilltalet men med så djupa och svårfångade känslotillstånd.

”Stoner” handlar trots namnet inte om droger men man blir mer stenad av ”Stoner” än av ”The wire”. Huvudpersonen ­heter William Stoner. En oansenlig man, en bondgrabb som skulle studera jordbruk tills han upptäckte en sonett av Shake­speare och i stället blev universitetslärare.

Stoner föds, lever, dör. Det är bara ett liv. Men Williams lyckas skriva fram en ­magisk, storslagen melankoli. En mästerlig författare.

Jag ska inte avslöja mer än så. Inte mer än att denna oansenliga Stoner givetvis ­inte är oansenlig.

Han är oss.

Han är ingenting vi kan se på tv.

Han är ingenting vi kan hitta på internet.

Veckans ...

BABE. Jocke Berg. Den purkne Kent-frontmannen fortsätter som regimkritiker på ”Skogen”. Inte ­riktigt i ”La belle epoque”-klass men det kan man inte begära. Stockholm är ”en garanterat solidaritetsfri nymoderat öken”, tycker Berg. Hm.

TV-KOMEDI. ”Fargo”, HBO Nordic. Ni minns ­Coen-brödernas film va? En förtjusande pjäs, som jag dock aldrig varit heltokig i. Det är jag i denna tv-version där Billy Bob Thornton mördar friskt å Martin Freemans vägnar. Eller, jag vet inte hur detta ska sluta, men den började underbart. Quirky på det riktigt bra sättet.

ELEKTRO-ALBUM. ”Beauty is pain”, Rebecca & Fiona. Disko!

LÅT. ”Underhåll oss”, Love Antell, en lysande ­musikant, känd främst från sitt nu nedlagda band Florence Valentin, som kommer få sitt rättmätiga genombrott i ”Så mycket bättre” på TV4 i höst. Lyssna redan nu, här låter han som Rymdimperiet!

FIN-ALBUM. ”F!”, stödplattan för Gudrun Schymans parti. 65 låtar, varav max 20 är bra, men en fin manifestation för jämställdhet.

TV-DRAMA. ”Mad men”, Kanal 9. Min gissning: Det kommer nästan sluta riktigt, riktigt illa för Don Draper. Nedsupen, arbetslös - men sedan finner han ro som surfare på västkusten. Vad tror du? Spännande sista säsong.

AMERIKANA-ALBUM. ”Tinder stick neck”, The Tarantula Walz. Svenska Markus Svensson ­låter nästan lika autentiskt amerikansk som snillena i First Aid Kit, det enda som saknas är en riktig hit. Utmärkt platta.

ARTIKELN HANDLAR OM