Våra kändisar är köpta och sålda

Foto: MONTAGE
BYGGER VARUMÄRKEN Det är svårt att skilja vad som är äkta från vad som är marknadsföring på kändisarnas Instagramprofiler.
NÖJE

Är så trött på kändisar. De säljer ut sig, luras och tjänar enorma pengar på ­fansens godtrogenhet.

Konsten har blivit det nya äkta. TV4-deckaren ”Beck” är mer sann än ett ­kändisinstagramkonto.

Jag följer några kändisar på Instragram, de vuxna som ofta heter Schulman och några till, Eklund, Forssell, Petter, Schyffert, Timell, Läckberg, Strömstedt, Alsing, Robinson-Martin etc - alltså delar av mediekändiseliten ­eftersom jag känner dem en smula och tycker om dem.

De yngre bloggarna har jag gett upp om, det är ständiga tips om handväskor de fått gratis från modeindustrin.

Jag litar inte på en enda bild de ­skriver en text under. Jag är glad för ­deras skull när de sitter vid en solnedgång och ­verkar ha det mysigt, men det är ett Sherlock Holmes-arbete att reda ut när de menar något på riktigt eller när de fått betalt.

Allt är söndersponsrat. Eller vad vet man?

Ena dagen är ett stenugnsbageri på Gotland ljuvligt, andra dagen är en medioker brödtillverkare the shit. Ibland är det rent av en begravningsentreprenör som säljer smycken som är det finaste som finns.

Kändisar är köpta och sålda. De tjänar pengar. Massa pengar. Kul för dem. ­Deras fans fattar ingenting eller skiter i det. De är varumärken. De tjänar fett på att podda och göra smygreklam på Instagram.

Jag lyssnade under sommaren på alla - alla - sommarpratare i ”Sommar i P1” och det var trevligt, jag tycker verkligen om ”Sommar”. Men de var så fucking älskvärda allihop. Lagom ödmjuka, då och då självkritiska - mest av allt fantabulösa.

Kan det vara sant?

Är det möjligt?

Är det verkligen sant - någonting de säger? Det byggs varumärken, det ska ­tjänas pengar på firmafester och före­läsningar. Och varför inte? Skulle DU ­berätta om det trista i dig om du fick ­öppen tillgång till Sveriges Radio i 90 minuter?

Stig Grybe var den bästa sommarprataren. Han är 87 år och har inget att förlora. Han berättade att hans liv varit fullt av känslor av tillkortakommanden. Det kändes äkta. Men vad vet man? Han kanske bara spelade ärlig, skicklig skådis som han är. Man har ingen aning.

Vem ska man tro på?

En gång för länge sedan kunde man lita på journalister som intervjuade kändisarna, men en journalist har numer inte tid att undersöka uttalanden. Hen ställer frågor, får svar, och sedan sänds eller trycks det. Fort ska det gå, en industri där alla tjänar pengar, kändisen och mediet, tack och hej, reklam för nästa grej.

Det är underhållning, bara, det är fluff.

Det fina med detta är att konsten fått ett uppsving.

Teater, film och litteratur - som ­betraktas som illusion - är mer verkligt än en kändispodcast av Pernilla Wahlgren eller en löpande band-intervju med random tv-kändis. ”Die Hard” med Bruce Willis är mer sann än Sigges & Alex podcast eller en P1-intervju med Jan Guillou eller en DN-intervju med ­Jonas Karlsson eller en tv-intervju med David Lagercrantz eller allt vad modebloggare skriver eller en självbiografi av Kjell Bergqvist.

Kändisen har blivit en clown. ”Beck” är mer sant. ”Morden i Midsomer” är ­äkta.

FRÅGA FREDRIK

Richard Schiff som Toby Ziegler.

Varför instragrammar du bilder på Toby Ziegler hela tiden? /Karin

Svar: Ägnade de regniga delarna av sommaren åt att se om ”Vita huset”. Formidabel tv-serie, ­åtminstone de första tre säsongerna. Därefter blir det mer actiondrama än politiskt drama. Tänk om verkligheten hade sådana briljanta politiker. Tänk om Toby Ziegler eller Jed Bartlet ägde världen.

1 av 3
Lundell.

VECKANS …

BABE. Ulf Lundell. Herr Ulfåker på sin sista turné - igen. Premiär i Gävle 27 oktober. Längesedan jag var i Gävle. Fin stad.

FILM-ESS. Amy Schumer! ­Roligast i världen på tv, nu i filmen ”Trainwreck” som är en lite för lång skrattfest. Läste att hon nu jobbar på en film ihop med suveräna Jennifer Lawrence. Borde bli ­dynamit.

POP-FILM. ”Love & mercy”. Paul Dano är sensationell - sensationell, säger jag - som det unga Beach Boys-popgeniet Brian Wilson, som sedermera gick in i drogförstärkt psykisk sjukdom och som vuxen här gestaltas av John Cusack. Klassikern ”God only knows (what I’d be without you)” har aldrig låtit starkare. Underbar film om vansinne och mänsklighet. Klippt av en svensk klipparstjärna, Dino Jonsäter.

ROCKCOUNTRYALBUM. ”Traveller”, Chris Stapleton. Ett tips från kollega Markus Larsson och det är sällan jag hör modern amerikana som håller denna skyhöga Waylon Jennings-klass. Whiskey, sorg, landsvägar, resor, förlorad kärlek, barer, landsvägar - allt det vanliga vi älskar med en bilresa i södra USA eller en söndag.

SOMMAR-HIT. ”Lush life”, ­Zara Larsson. Jag och en tolvåring jag känner har svängt till den här hela sommaren. Som ett plåster är den.

TV-SERIE. ”Ray Donovan”, HBO Nordic. Den mesta underskattade tv-serien, varför tittar ni inte? Den dansante Jon Voight är en festlig krydda som slirig gubbpappa, men den stenhårde Liev Schrieber är den verkliga stjärnan som plågad, hård och cool familjeförsörjare på sniskan. Det största familjedramat i tv ­sedan ”Sopranos”.